Inga dåliga dagar. Monica Dominique har en ljus syn på livet. Dåliga dagar brukar hon lösa sudoku, somna om, och vakna på bättre humör.
Inga dåliga dagar. Monica Dominique har en ljus syn på livet. Dåliga dagar brukar hon lösa sudoku, somna om, och vakna på bättre humör.

Monica slutar aldrig att göra nya saker

Efter ett uppehåll på nära fyrtio år har Monica Dominique dammat av sin gamla hammondorgel. I våras kom plattan ”Girl Talk” med nya bandet DLB.

ANNONS
|

– Först var det ovant att spela på orgeln. Sen känner man att det sitter i blodomloppet.

Monica Dominique berättar att det började med att vinylskivorna från tiden med det jazzfunkiga bandet Solar Plexus gavs ut digitalt och kom ut på nätet. Därefter började människor höra av sig från olika hörn i världen.

– Det kom kommentarer från Ryssland och Australien som ”vad häftigt, ska du inte spela lite igen?” När tillräckligt många frågat tänkte jag, ja, varför inte? säger hon.

Sagt och gjort. Monica Dominique samlade ihop bandet DLB som står för Dominique, Lakin och Bådal, där Justina Lakin spelar trummor, Rigmor Bådal bas, och hon själv kör på hammondorgeln. I våras kom första plattan, ”Girl Talk”.

ANNONS

– Skillnaden mot att spela på piano är själva anfallstekniken. Man slår inte ned tangenterna utan trycker. Sedan har jag bytt ut min gamla B3:a mot en lite lättare, men som låter lika bra, förklarar hon.

Som musiker är Monica Dominique en riktig all ätare. Och det började tidigt. Första spelningen gjorde hon som fyraåring i radioprogrammet Barnens Brevlåda. Sen dess har hon lirat och sjungit, medverkat i revyer, hållit i tv-program och gjort ett otal konserter.

Efter sommaren väntar spelningar dels med DLB, dels med brorsan och jazzbasisten Palle Davidsson, och så klart fyrhändigt pianospel med maken Carl-Axel Dominique.

I oktober blir det pianokonsert, ”Rhapsody in Blue”, av den amerikanske jazzlegenden George Gershwin. Dessutom håller hon nu på att skriva och komponera för Norrbotten Big Band. Bland annat en hyllningslåt till gamla Solar Plexus-medlemmen Jojje Wadenius som fyllt 70 år.

Det är nya saker hela tiden, eller gamla som fått en nytändning. Helt genomlärd blir hon aldrig, säger hon. Det finns alltid något som är roligt att veta mer om.

– Varje speltillfälle är en ny situation. Trots att jag har gjort det så många gånger oroar jag mig och får hjärtklappning och tänker ”måtte jag spela bra”.

– Men när allt stämmer då är det lycka. Och mötet med publiken har stor betydelse. Det har blivit starkare och starkare ju äldre jag har blivit.

ANNONS

Allt som oftast har Monica Dominique en ljus syn på livet. Själv säger hon att det handlar om att uppskatta alla gratisnöjen som finns. Se fram emot att träffa gamla vänner, laga en god middag eller lyssna på en härlig låt. Nyfikenheten på livet vill hon aldrig bli av med.

Finns det aldrig dåliga dagar då du vaknar med en trist känsla?

– Jo, men då brukar jag lösa lite sudoku och sen sova en halvtimme till. När jag vaknar igen är det oftast ett helt annat läge.

Fyller: 75 år den 20 juli.

Bor: I Huddinge. Sommarhus på Dalarö i Stockholms skärgård.

Familj: Maken Carl-Axel Dominique, sönerna Joakim, Jonas och Johannes.

Gör: Kompositör och pianist.

Om att fylla 75: ”Att bli ett år äldre är väl roligt om man är sju och ska fylla åtta. Så är det inte riktigt nu. Men jag är lycklig över att vara pigg och frisk och att jag kan spela fortfarande.”

Så firar jag födelsedagen: ”Hemma. De som kommer får gärna ta med sig något, en bit bröd, lite ost och en flaska vin eller kanske en hembakt kaka. Så blir det fest.”

Läser: ”Carl-Axel läser för mig ur 'Den långa resan' av David Dodge.”

Styrka: ”Jag är envis.”

Svaghet: ”Jag är nog lite lat. Det är inte bara dåligt. Det är bra att göra grejer som man trivs med och inte bara ligga i som ett jehu.”

ANNONS