Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Minnesord för Karin Fagelberg 1954–2019

Karin Fagelberg, Varberg, har lämnat jordelivet för en bättre plats. Karin närmaste sörjande är hennes barn; Maria, Alexandra och Lars

Karin var lillasyster till Hans-Göran och Åke och lillkusin till Bosse och Olof. Hon var den enda flickan i vår släkt och var mycket önskad av våra föräldrar. Lite bortskämd blev hon, speciellt av pappa Bertil.

Karin växte upp i en scoutmiljö i Tallkrogen i södra Stockholm men har under sitt vuxna liv bott på flera platser i Sverige, i Blomstermåla, Kalmar, Öland, Göteborg, Norrland och Varberg.

Karin skulle blivit 65 år den 24 september i år. Den otäcka cancern tog till slut hennes liv. Hon kämpade in i det sista och ville inte lämna oss. 64 år är för tidigt.

När detta händer, så kommer minnen fram. Bland annat tänker kusin Olof på hur Karin var en kopia av mamma Gurli, och hur lillkusinen Karin sommaren 1957 terroriserade oss alla i Sundsvall när vi drabbats av Hongkonginfluensan. Det var bara Karin som klarade sig från influensan.

Karins dotter Alexandras fina ord dagen då Karin somnade in:

”Världens bästa och finaste mamma. Ibland blir det inte som man tänkt sig, och ibland får man inte som man vill. Men Du har gjort vad Du har kunnat och kämpar länge nog, men nu orkade Du inte mera. Du har varit så stark hela vägen och verkligen visat att om man vill, så går det lite till. Men nu tog liver slut och Du får komma till en friare och ljusare och bättre plats för just Dig. Älskar Dig och för alltid. Vila i frid.”

Eller som en nära vän till oss skrev;

”För den som sjukdom blott är givet,

är döden skönare än livet”

Vi hoppas och tror att Karin får vila i frid och sova gott. Vi alla kommer att sakna henne. Karins skratt och kämparanda i alla svåra situationer. Hennes sätt att ta hand om sin omgivning. Nu är smärtan slut men vi är tacksamma för den korta tid vi fick tillsammans. Glädjen i våra minnen finns där, när sorgen har lagt sig kommer dessa fram.

Karin lämnar nu ett stort tomrum i syskonskaran, hos barnen, släkten med sina kusiner och vänkretsen både på öst- och västkusten.

Bröderna Hans-Göran och Åke