Anita Skantze när hon tilldelas Hallands Naturskyddsförenings Ginstpris 2004, för sitt arbete med att vårda betesmarkerna i Övra Berg och Yttra Berg.
Anita Skantze när hon tilldelas Hallands Naturskyddsförenings Ginstpris 2004, för sitt arbete med att vårda betesmarkerna i Övra Berg och Yttra Berg. Bild: Lennart Angkärr/Arkiv

Minnesord för Anita Skantze 1938 – 2019

Anita Skantze i Gällared i Halland.gick bort på juldagen 2019 i en ålder av 81 år. Hon sörjs närmast av sina barn Christian, Caroline och Therese, deras respektive och barn, övrig släkt och vänner. Hon jordsattes i stilla veckan den 8 april 2020 i familjegraven i Onsala i Halland.

ANNONS

Framför mig har jag min mammas slitna exemplar av Den nordiska floran med bilder av Bo Mossberg. Den är full av lösa urklipp, torkade blad och anteckningsnoter. Detta var hennes mest betydelsefulla verktyg i livet och den låg nästan alltid framme på köksbordet.

Anita föddes när världskriget stod för dörren, den 6 juni 1938 på Örebro sjukhus. Anna Lisa och Carl Henry Nilssons förstfödda dotter. De bodde i Odensbacken vid Kvismare kanals strand där fadern verkade som distriktsveterinär.

Om det var uppväxtplatsens kalkrika mark och fornminnestäta trakt som gav henne outplånliga minnen av gräs, blommor, fåglar, fjärilar och en bild av hur allt hänger samman i natur och kultur låter jag stå osagt men att det påverkade henne i livet står klart.

ANNONS

Uppväxten var i Falkenberg dit familjen flyttat efter kriget och som nu var utökad med Anitas systrar Wiveca och Marie-Louise. Under arbetsresor med sin far lärde sig Anita att köra bil och dessa stunder var viktiga för henne. Fadern hade förmåga att dela med sig av sina erfarenheter och kunskap inom naturvetenskap, växtkunskap, djurskötsel och hästuppfödning men även på det mänskliga planet och han såg sin dotter.

Hon träffade sin blivande man Göran Skantze en långväxt lantbrukarson från Skrea som läste till sjökapten och 1962 gifte de sig i S:t Laurentiikyrkan och bildade familj. Vid samma tid läste Anita boken ”Tyst vår” och blev berörd av innehållet.

Hon tog strid med sin man hur han brukade jorden, önskade själv kunna odla biodynamiskt och hon började oroa sig över att de enda fåglar hon kunde se i Falkenberg var gråsparvar.

1972 blev en vändpunkt då de fick möjlighet att köpa en avstyckad gård i byn Berg som ligger på en höjd där ån Ätran gör en skarp sväng innan den fortsätter ut mot havet. Denna trakt i Falkenbergs skogsbygd består av ett sönderbrutet landskap, små åkrar och betesmarker.

Anita återfann här de vilda blommor, insekter, fåglar, lukter och ljud som kanske påminde henne om sin barndoms Närke. Här fanns det kvar och var ännu inte bortodlat och förändrat av människan. Här fick Anita möjlighet att utveckla sitt intresse för botanik. Hon ansvarade för inventering av växter i en kvadratkilometer stor ruta i Gällared vid skrivandet av Hallands Floran. Berg visade sig vara av riksintresse både i botaniskt och historiskt perspektiv.

ANNONS

Anita ansvarade för visning av hembygdsgården i det nybildade naturreservatet Yttraberg. Botanikintresset och kunskapen i att hävda marken blev till egen författad kurs och finns bevarad i pärmar i Aronsgården.

Bergsbröderna Sture, Mattias, Erland som var närmsta grannarna delade osjälviskt med sig av sin kunskap och visdom och Anita fann stabilitet, känslomässigt sammanhang och livsrum. Allra bäst tyckte hon om en kall vinter med snö då kattugglan hördes och hon kunde visa en mängd stjärntecken på natthimmeln.

Hela livet igenom satt hövding Seattles tal på väggen, det var kanske så nära en religion Anita kom. På hennes gravsten från Övraberg kommer det att stå Botaniker Anita Skantze.

Dottern Caroline Skantze, Ullared

ANNONS