Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Minnesord över Stefan Appelgren

Vila i frid.

Det är med sorg och tungt hjärta vi har nåtts av den tragiska nyheten om att vår gode vän Stefan Appelgren, 53 år, inte längre finns med oss.

Våra tankar och djupaste medkänsla går till Stefans närmaste familj, makan Veronica, barnen Ismone och Elis samt föräldrar Ann-Louise och Lars och svärföräldrar Ann-Marie och Jan.

Stefan växte upp på Karlberg, Varberg i en tid som var mycket idyllisk. Ett kärleksfullt hem, en stor skara kompisar från gatorna i närheten där mycket bus och upptåg var en del av vardagen. Efter avslutad skolgång i Varberg började Stefan studera Förvaltningsrätt vilket ledde fram till en Politices Magisterexamen vid Göteborgs Universitet i mitten på nittiotalet. Strax efter examen fick Stefan en praktikplats på IKEA i Milano för att efter en tid därefter börja arbeta som uppskattad representant och kollega inom försäljning på det amerikanska hälso- och sjukvårdsföretagen Pfizer och senare Johnson&Johnson.

Stefan var en sann Connoisseur med smak för det goda och vackra i livet och vi är många som kommer att minnas samtalen med honom på våra herrmiddagar, fikastunder på Kustbageriet, Kassett och andra sociala tillställningar. Samtalen handlade oftast om goda viner, franska ostar, god mat, litteratur, resor, slott, antikviteter, loppmarknader, frimärken, artiklar ur magasinet ”Gods och Gårdar”, Varbergs BoIS nästa fotbollsmatch samt om spännande dokumentärer och böcker som han gärna ville delge bekantskapskretsen med. Stefan hade också barnasinnet kvar och han närde fortfarande en dröm om att resa till Sydamerika och försöka hitta Inkaskatten samt att någon dag ge sig ut på guldjakt med sin barndomskamrat Magnus med var sin metalldetektor. Stefan älskade sitt Varberg och framför allt dess historiska vingslag med torget, fästningen, kurorten, kallbadhuset och alla äldre byggnader som han med näbbar och klor ville bevara för eftervärlden. Detta engagemang gjorde att han engagerade sig både i Varbergs Hembygdsförening och det nybildade Varbergspartiet.

Det är så sanslöst overkligt och sorgligt att vi inte längre kommer att ha Stefan med oss och se honom komma gående på Varbergs Torg och gator med håret lite på svaj, skjortan charmerande uppknäppt, den trendiga sjalen svajande i vinden, få känna det fasta handslaget från hans högra hand och samtidigt få hans vänstra hand på sin skuldra i en varm och innerlig hälsning där han spontant och ärligt frågade hur livet lekte. Stefans smittsamma leende, skratt och samtalston gjorde att man för en stund glömde sina egna bekymmer och tankar och det är dessa ljusa bilder av Stefan vi vänner bär med oss genom livet.

Vila i frid Stefan. Du fattas oss.

Dina Vänner