Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Minnesord över Sölve Nilsson, 1925-2021

Yngsta barnet i en syskonskara på 11 barn.

En älskad pappa, svärfar, farfar, farbror och vän har lämnat oss alla. Han fick sluta i vårens vackra tid efter ett långt och innehållsrikt liv han blev 96 år.

Sölve föddes i Spannarp 1925 han var det yngsta barnet i en syskonskara på 11 barn, 9 pojkar och 2 flickor. Deras föräldrar var skräddarmästare Satenius Nilsson och hans maka Sofia. Satenius var en känd profil i Spannarp och så också Sofia. Hon hade som ett litet bageri i källaren där hon bakade kakor som sedan såldes. Sölve talade ofta med stor kärlek om sin mor som fött och uppfostrat 11 barn. Två av hans syskon emigrerade till Amerika (som man sade på den tiden) systern samma år som Sölve föddes

Sölve var en glad, pigg och social person som alltid ställde upp för andra när det behövdes. Han har alltid funnits i vår familj när vi var små och även sedan vi blev vuxna. Han bar min lillebror till dopet.

Sölve och hans syskon hade otrolig sammanhållning.De träffades gärna vid olika högtider. Oftast var det Sölve som höll i trådarna och hittade på trevliga saker. 1948 kom deras bror från Amerika hem på besök, det var första och det enda besöket. Då hade hela släkten trevliga träffar tillsammans.Sölve hade då träffat sin blivande fru Ann-Britt, de gifte sig 1950, då var undertecknad brudnäbb, något år efter kom deras son till världen. Efter att de gift sig flyttade de in på Tjädervägen i Ann-Britts föräldrahem. Efter några år flyttade de till Sörsedammsvägen där Sölve bodde kvar ända in i det sista.

Sölve arbetade med lite olika saker under sitt liv, Mejeriet i Varberg, Nordbloms och sedan EOL-bolaget. De sista åren av sitt arbetsliv arbetade Sölve och hans fru på Sörsehallen och det är säkert många som kommer ihåg honom därifrån.

Han och Ann-Britt var väldigt engagerade i Cykelfrämjandet .Han har säkert varit med och planerat många cykelrundor i Varberg med omnejd. Och de har cyklat många mil tillsammans.

Året 1995 gjorde Sölve hans syster en kusin och jag en oförglömlig resa till USA, vi åkte runt i det stora landet och träffade många släktingar

År 2012 gick hans kära hustru bort och Sölve blev ensam, men han har bott kvar i deras lägenhet hela tiden trots lite svårigheter gick det bra,

Så kom då pandemin och vände upp och ner på hela världen, men också det klarade Sölve bra. Hans liv, som alla andras blev begränsat. Men jag vet att han fick träffat sitt lilla barnbarnsbarn och det var en lycka.

Sölve var en person med ett stort hjärta ,som delade med sig av sin livsglädje. Han lämnar ett stort tomrum efter sig ,inte minst för familjen men så också för många andra. Han fick ett långt och fint liv.

Jag och mina syskon skall minnas honom med stor tacksamhet och glädje.

Ann-Britt Liljegren

Brorsdotter