Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Engagerad. ”Jag tror att jag alltid sett på samhället med politiska ögon”, säger den socialdemokratiske inrikesministern Anders Ygeman.

Ministern med ansvar för ordning

Efter nära tjugo år som riksdagsledamot fick Anders Ygeman plats i regeringen. Nu har han suttit drygt åtta månader som inrikesminister.

– Det har varit väldigt spännande och långa, händelserika månader, säger han.

Anders Ygeman tar emot på jobbet som sedan i oktober i fjol ligger i maktens högborg, Rosenbad. För första gången på många år har Sverige en inrikesminister av samma snitt som många övriga EU-länder, det vill säga en minister med ansvar för ordning, säkerhet och krisberedskap. En ”blåljus-post”, som han själv kallar det.

Anders Ygeman medger att han blev förvånad över frågan om att bli just inrikesminister.

– Det berodde på att jag fram till valet sysslade med infrastruktur. Samtidigt är jag jätteglad över att ha fått den här posten.

Hur känns det nu efter åtta månader?

– Det har varit åtta otroligt långa månader. Mycket har hänt både i svensk politik och ute i världen, säger han.

Som exempel nämner han terrorattentaten i Paris och i Köpenhamn, och på det ett svagt underlag i riksdagen.

– Men jag ser ljust på framtiden och jag tror på människans inneboende klokskap.

I trettio år har Anders Ygeman varit engagerad i politiken, tjugo av dem som socialdemokratisk riksdagsledamot. Trots det har han varit lite av en doldis, åtminstone utanför Stockholm. Så är det inte längre.

– De första tio gångerna jag var med i tv tyckte barnen att det var lite roligt. Men nu är det väl sådär.

Har din familjesituation förändrats i och med att du kom med i regeringen?

– Att sitta som ordförande i utskott var ingen dans på rosor det heller. Min fru har också en ansvarsfull post som förbundssekreterare på Handels och en tuff kalender. Vi löser det genom att planera.

Att vara i hetluften är en sak i sig. Själv säger Anders Ygeman att det finns en tjusning i att få vara med där det händer, och så klart att kunna påverka utvecklingen. Och han vet att det är möjligt att ändra kursen, trots att det utifrån sett verkar helt omöjligt.

Som exempel tar han apartheidregimen i Sydafrika som Anders och kamraterna i SSU stred mot i mitten av 1980-talet.

– Vi var väldigt ihärdiga. Samtidigt fanns ett motstånd mot det vi gjorde. Vi fick höra att vi var idioter som trodde att vi kunde förändra situationen i ett land flera tusen mil härifrån.

Men i början av 1990-talet föll apartheid och Nelson Mandela frigavs. Sin första resa gjorde Mandela till Sverige.

– Han höll ett tal i Globen där han tackade oss. Han sade att om det inte varit för vår insats hade han inte varit där. Det blev ett sådant enormt kvitto på att politiskt engagemang lönar sig. Det fanns en mening med att sälja de där ljusen i tunnelbanan eller hålla i mikrofonen på ett iskallt torg.