Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/16

Mikael Malmkvist är en riktig Lego-mästare

Att möta en publik, få ett leende och svara på barnens frågor. Det är grejen med Mikael Malmkvist stora intresse för Lego. ”Jag lever på det.”

Mikael Malmkvist, hustrun Jamie och de fyra katterna Flipp Flopp, Spooky, Rosie och Spike bor i en villa i Heberg. De flyttade hit från Slöinge för drygt två år sedan. Att det blev just Heberg och huset i det lilla villaområdet beror på de krav som Jamie ställde på det som skulle bli deras nya hem. Där skulle det finnas ett förråd och Mikael skulle kunna ta sig dit utan att först behöva gå ut.

Jag vill alltid ha mer.

Nu har Mikael sitt eget kryp-in i anslutning till tvättstugan. Här tillbringar han periodvis mycket tid. Det är här han har allt sitt Lego. Högt och lågt står olika figurer, hus, stadsdelar, kända byggnader, vindkraftverk, Big Ben och tusentals Lego-delar som ännu inte kommit till användning. Utmed väggarna står rader av plastboxar som Lego-bitarna är sorterade i och under borden står kartonger med modeller som ännu inte packats upp.

– Jag vill alltid ha mer. Det är ganska mycket som jag inte har och varje år släpper Lego-tillverkaren nya modeller, förklarar Mikael.

Satt vid köksbordet

Mikael Malmkvists stora intresse för Lego började redan när han var i tioårsåldern. Han växte upp i Halmstad och en av hans kompisar hade mycket Lego.

– Jag var ofta där och vi byggde städer, minns Mikael.

Så kom vuxenlivet emellan och intresset för Lego svalnade. Men så en dag för 13 år sedan råkade Mikael se två nya Lego-modeller som föreställde en pizzeria och en bank. Innan Mikael visste ordet av var hans fast igen. Ordentligt.

– Då bodde vi i Slöinge. Först satt jag vid vårt köksbord med mina modeller, sedan flyttade jag ut i garaget. När jag inte fick plats där längre flyttade jag mitt Lego till ett ombyggt hönshus. Men det blev för kallt på vinterhalvåret där.

Så Mikael fick packa ner sina modeller i kartonger och flyttlasset gick till Heberg. Där fyller två Ikea-bord ena långväggen. På det ena har Mikael byggt upp en stadsdel och på det andra finns bland annat en järnväg som han kommit över på en av de många second hand-marknaderna för Lego som finns över hela världen.

– Den har jag velat ha ända sedan jag var liten, men jag hade inte råd då. Järnvägen, ”moon-rail” är från 1980-talet och har ett rymdtema.

En Lego-mässa varje år

Det händer att hustrun Jamie (som kommer från Ohio) tittar in i Mikaels kryp-in för att bygga med Lego. Men för det mesta sitter han här själv. Men han är långtifrån ensam om sitt intresse. Det delar han med hundratals andra svenskar, de flesta är män.

– Vi är ett härligt gäng som berömmer varandra och delar med oss av tips och idéer.

En gång om året anordnas mässor för Lego-fantaster någonstans i Sverige.

– Då brukar vi förbereda ett gemensamhetsbygge, det vill säga deltagarna bygger en del av en större enhet hemma och när vi ses monterar vi ihop dem. Mässorna är öppna för publik och det är roligt att visa upp vad vi gjort. Publikens uppskattning, deras leenden och barnens frågor, det är grejen med det här, säger Mikael.

”Jaså, du leker med Lego”

Alla i Mikaels omgivning känner till hans något udda fritidsintresse. Han får ofta höra ”Jaså, du leker med Lego”.

– Ja, det gör jag, brukar jag svara. Det är mitt sätt att koppla av och det ger mig utmaningar. Jag kan se en modell, men det finns ingen ritning. Då blir det en utmaning för mig att lista ut hur den är byggd.