Det började faktiskt med musiken. Den lille Ted Åström var rätt annorlunda från kompisarna i Stockholmsförorten Blackeberg, förtjust som han var i klassiskt.
– Jag lyssnade mycket på Beethoven när jag var liten. När vi spelade fotboll på gården och pappa öppnade fönstret och ropade, ”de spelar Beethoven på radion, Ted”, då rusade jag in.
Han började i Adolf Fredriks musikklasser och blev skolkamrat med bland andra Brasse Brännström, Lasse Hallström och Jojje Wadenius. När han gick ut var det 1960-tal, rocken var stor och det startades band till höger och vänster.
Ted började spela med Janne Schaffer som också kom från Blackeberg. Under några år hade de nationella framgångar med bandet Sleepstones, men i slutet av 1960-talet bestämde Ted sig för att bli skådespelare. Han kan inte förklara varför, bara att ”det föreföll naturligt”.
– Det fanns inget annat jag ville bli. Det var självklart.
Under scenskoleåren i Göteborg knäckte han extra på Cabaret Skrotten med imitationer av bland andra Johnny Cash (som han numera har en hel föreställning om). Efter scenskolan jobbade Ted Åström med Fattighuskabarén i Stockholm, gjorde revy med Hagge Geigert och tv-underhållning som Nöjesmazarinen.
1976 fick han en dramatisk roll i Janne Halldoffs film Polare, och ett par år senare, runt 1979–1980, snurrade det till och han gjorde många av de jobb han är känd för i dag: samarbetena med Lasse Åberg, Trolltider och Madicken.
Och så Olyckan då, som skulle lära barnen att vara försiktiga i trafiken i Trazan Apansson och Banarne. Rollen klistrade sig fast vid Ted Åström som hann bli ganska trött på den. Han arbetade på olika teatrar runtom i landet, gjorde Für alle-humor med Peter Wahlbeck och spelade i Rederiet. Han jobbade kort sagt på som han hade gjort hela tiden, men folk envisades med att fråga varför han hade ”försvunnit” och inte var på tv längre.
– Alla de här grejerna, Madicken och Olyckan, Sällskapsresan, Repmånad, det är ju hittar i dag. Så alla tror att jag var jävligt känd på den tiden, men det var jag inte. Sedan har ju det växt till sig och blivit större.
Han strävade aldrig efter kändisskap. Han har svårt för att framhäva sig själv och rada upp framgångar och vill vara ärlig med att livet går upp och ned. Under många år sprang han maraton och hade det som livsstil.
Numera skriver han låtar med texter som är betraktelser av sådant han har varit med om; han hoppas få en chans att åka runt och spela dem och berätta om sitt liv framöver.
Ted Åström kan ibland fundera på om hans mångsidighet har legat honom i fatet. Kanske hade det varit bättre för karriären att fokusera fullt ut på teatern – men då hade han inte fått utlopp för hela sitt uttrycksbehov.
– Det jag är mest glad över är att jag har fått en allsidig förmåga att både sjunga och vara rolig och dessutom vara en bra skådespelare. Att jag har fått göra alla de där sakerna omväxlande. Och som någon sa, kommer de ihåg vad du gjorde för 25 år sedan kan du vara stolt. Det kanske ligger något i det.
Fyller: 70 år den 28 maj.
Gör: Skådespelare och musiker.
Bor: Mariatorget i Stockholm.
Familj: Sambo.
Så firar jag födelsedagen: ”Vi åker nog till vår lägenhet på Mallorca.”
Om att fylla 70: ”Man ser lite annorlunda ut nu. Men rock’n’rollen går aldrig ur den som är född i mitten av 1900-talet.”
Bästa hemmasyssla: ”Laga mat. Sitta och spela gitarr och sjunga och komponera.”
Saker som engagerar: ”Orättvisor. Jag tycker att vi lever i ett orättvist samhälle på många sätt, och jag blir förbannad när folk blir illa behandlade på grund av att de inte har några pengar.”
Finns inte i garderoben: ”Mitt klädintresse är stort, så jag har det mesta.”
