Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Nya Livets gång. Marianne Bengtsson (som stannar kvar på familjeredaktionen), Lotta Bergström och Lena Berglund – här är trion som nu utgör på Livets gång.

Lotta tar över på Livets gång

Lotta Bergström är ett bekant namn för Hallands Nyheters läsare. Hon kom till tidningen 1991 som taltidningsredaktör och har sedan dess arbetat med allt från kommunala nyheter till kultur. De senaste åren har hon varit redaktör för bilagan H och både skrivit uppskattade reportage och bjudit på personliga kåserier.

Den blivande Livets gång-redaktören måste förstås få några typiska Livets gång-frågor:

Beskriv dig själv med tre ord!

– Individualist, ordningsmänniska och – för att säga något snällt om mig själv – generös.

Vad är du mest stolt över?

– Mina tre vackra och begåvade döttrar. Och mina tre barnbarn. Kan inte begripa att jag har kunnat tillverka sådana underverk. Sedan är jag också rätt stolt över att jag lyckats med konststycket att vara gift med samme karl i 35 år.

Är det något du ångrar?

– Nja, det ska man ju inte göra. Men visst kan jag ångra att jag inte kom igång tidigare med journalistiken. Jag var nästan 40 när jag började på HN, innan dess hade jag mest dragit mig fram på olika påhak av mer eller mindre obskyr art. Men det sägs ju att det alltid är någon mening med det som händer...

Vad gör du en ledig dag?

– Sover länge. Jag älskar att sova. Tränar på gymmet. Umgås med barnbarnen. Löser korsord. Läser. Är det sommar ligger jag gärna på stranden, näst efter att sova är solen det bästa jag vet. Lycka är en fin sommardag på Långasand med en bra sommarpratare i örat.

Är det någon pryl du inte kan vara utan?

– Nej. Jag är allergisk mot prylar. Det finns ett kinesiskt ordspråk som säger att äger du mer än tio ting så är det tingen som äger dig. Jag vill vara fri – helst kunna resa mig och bara gå. Det mesta av värde bär man med sig inuti.

Hur vill du ha ditt kaffe?

– Antingen vanligt bryggkaffe med mjölk. Eller, om jag är utomlands, en espresso med socker.

Vi vill förstås också veta hur HN:s läsare kommer att märka att du tagit över ansvaret för Livets gång?

– Till en början kommer det nog inte att märkas alls. Jag har fullt sjå med att slå in alla rutiner i huvudet. Men när man väl blir varm i kläderna har jag och kollegorna Marianne Bengtsson och Lena Berglund ambitionen att emellanåt kunna överraska läsarna, bjuda på det oväntade. Vi får väl se hur det går.

Vad ser du mest fram emot?

– Just nu att få lite arbetsro – det har varit turbulent på HN en period. En weekendresa till Lissa­bon i maj hägrar också. Men allra mest längtar jag nog efter våren. Till exempel när vi i kören sjunger de välkända vårsångerna på Valborgsmäss.

Hur blir det med ditt eget kåserande?

– Ja, mig kommer ni inte att slippa. Jag kommer att återvända med lite ojämna mellanrum bland de andra kåsörerna på ”Livets gång”.

– Sätt en stor ring kring den 21 mars – nu var det ett tag sedan jag kåserade så gissa om jag har mycket att berätta.

Till sist får serien Röda tråden vara kvar?

– Självfallet. En sådan institution rubbar man inte. Just nu sitter vi och klurar på ett sätt att få ner Röda tråden till Falkenberg, den har nämligen hållit sig i Varberg under ett helt år. Tips om hur detta låter sig göras emottages tacksamt.