Hon tillhör de artister som alltid är aktuella. Uppdragen har kommit i ett jämnt flöde och hon har aldrig behövt sälja in sig själv.
Efterfrågan är på gott och ont. När anbuden fortsätter trilla in så tvingas man aldrig ta sig i kragen och till exempel skaffa sig en formell musikutbildning, vilket hon önskar att hon hade gjort.
– Jag skulle vilja lära mig att skriva noter, i stället för att stå framför musikerna och säga: ”Kan ni spela så här: Do do dododo”, säger Lill Lindfors och nynnar för en tänkt orkester.
Nåja, det har gått ändå.
Hon tycker inte om att bli kallad kompositör – ”det låter för stort” – men har skrivit en hel del musik, som till exempel den eviga hitten Musik ska byggas utav glädje, med text av återkommande samarbetspartnern Björn Barlach.
Texterna är viktiga. Hon har jobbat med författare som håller den kvalitet hon strävar efter, som nämnde Barlach och norrmannen Ketil Bjørnstad.
Hon må ha tappat kjolen som programledare för Melodifestivalen, men som sångerska valde hon tidigt bort schlagerfacket som många av hennes generationskamrater hamnade i.
– Det skulle ha blivit för patetiskt.
Hon började inte som studioartist utan kom in i artistlivet från scenen. Hon arbetade med Hagge Geigert, Karl Gerhard, Povel Ramels Knäppupp-gäng, Hasse Alfredson och Tage Danielsson och har alltid hållit scenframträdandena före skivinspelningarna.
Det är under konserterna hon har kommit närmast det hon står för, säger hon. Hon har utvecklats med sin samtid som har speglats i hennes karriär.
– Till exempel 1970-talet och kvinnokampen. Där var jag väldigt medveten. Det har jag signalerat, och kvinnor har känt att jag är på deras sida. Men det var ju ingenting som jag spelade in på skiva direkt, utan det skedde mer på scenen, säger Lill Lindfors.
Hon började tidigt med monologer och mellansnack och fick till en början hjälp av författaren, kvällstidningsreportern och krönikören Åke Cato. Han var också den som uppmuntrade henne att själv formulera sina ”prator”. De var personliga och kunde handla om att vara 1,77 lång och ha komplex för det, eller om att vara mamma till en tonårsdotter. Humorn har alltid funnits med och är viktig för Lill Lindfors.
– Jag kan lätt uppfattas som elegant eller kunde framför allt när jag var ung, och elegansen kan bli distanserande. Då kan jag avdramatisera mig själv genom humoristiska svängar. Jag får en distans till mig själv, och det är lättare att få kontakt med publiken.
Planen är nu att gå igenom dylika texter och allt annat i karriären och börja fila på en jubileumsföreställning. Om hon hinner, bland alla uppdragen. Till hösten spelar hon musikal igen, i ”Cabaret” på Kulturhuset Stadsteatern Stockholm.
– Jag gläder mig enormt åt att försöka gestalta Fräulein Schneider!
Fyller: 75 år den 12 maj 2015.
Gör: Sångerska, låtskrivare, artist och skådespelare.
Utmärkelser och uppdrag i urval: Silver- och guldrosen i Montreux, Taubepriset, Hans Majestät Konungens medalj, Bo Zetterlind-priset, Hedersgrammis, Unicefambassadör och styrelseledamot i Teskedsorden.
Bor: Öland och Stockholm.
Familj: Make, dotter, dotterdotter, bonusbarn och bonusbarnbarn.
Så firar jag födelsedagen: ”I familjens sköte. Och så tänker jag ställa till med någon fest då och då! Det är en anledning att dricka champagne vid flera tillfällen.”
Om att fylla 75: ”Det är som Tomas Tranströmer skriver: Alla årsringar finns inom mig.”
Lyssnar helst på: ”Rytmisk musik när jag rör på mig, och klassisk musik hemma, gärna Klassisk förmiddag i P2.”
Läser just nu: ”Flera böcker, bland annat Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson och Tellurien av Vladimir Sorokin. På resorna har jag en resebok som är lätt att stoppa i väskan, just nu En av oss sover av Josefine Klougart.”
Bästa hemmasysslan: ”Prat och måltider. Sådant som är kopplat till umgänge!”
