Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Levnadsglad. ”Vin, kvinnor och sång. Det är en bra sammanfattning av mina intressen.” Lennart Palmqvist är både körsångare och munskänk och är lyckligt gift.

Lennart bygger både stort och smått

Grattis! Lennart Palmqvist från Varberg fyller 75 år på söndagen.

Hur ska du fira födelsedagen?

– Jo, vi har hittat på något riktigt roligt! Vi har hyrt Vendelsö, nåja vandrarhemmet i alla fall. Hela familjen ska med, hustrun, fyra barn och sex barnbarn, alla med respektive. Känner jag oss rätt blir det mycket lekar och upptåg. Och tävlingar inte att förglömma, vi är en tävlingsinriktad familj. Nu håller jag tummarna för att vädret ska bli bra.

Önskar du dig något särskilt?

– Vid min ålder har man det man behöver när det gäller prylar. Men upplevelser av olika slag är aldrig fel. Får se om det dyker upp någon teaterbiljett eller ett krogbesök.

Du jobbar fortfarande. En riktig arbetsmyra?

– Jo, men det är så roligt att jobba. Dessutom har Reinfeldt sagt till på skarpen att det är arbetslinjen som gäller och då får man ju lyda, ha, ha. Eftersom jag är min egen kan jag lägga upp jobben lite som jag vill även om jag får anpassa mig efter kunderna. Så låt oss säga att det blir 40 timmar per vecka med mycket väl tilltagen semester.

Du är byggnadsingenjör. Vad gör en sådan?

– Jag sysslar med konstruktion, besiktningar, värderingar och utredningar. Bland annat var jag inblandad i bygget av Campus nere i Varbergs hamn. Besiktningar är en bransch som vuxit, att köpa hus i dag är en grannlaga uppgift. Därför är det noga med att besiktningsprotokollen är tydliga. Är det mögel ska det också stå mögel.

Man hör mycket om byggfusk och skandaler. Kan svenskarna verkligen bygga hus i dag?

– Ja, det tycker jag nog. Det blir bättre och bättre och man har lärt av 70-talets misstag. Men det är klart, som runt förra sekelskiftet blir det aldrig igen. Då var det hantverk från början till slut, noggrant utvalda material. Det skulle bli alldeles för dyrt i dag.

Du sjunger i kör. Har du någon favorit i repertoaren?

– Jo, jag har sjungit först i Bockstenskvartetten i 30 år och sedan när den lades ner så började jag i Kvartettsällskapet. Vi sjunger manskörs­musik, vårsånger och snapsvisor, men också kyrkomusik som Bach, Palestrina och Händel. De klassiska vår­sångerna är alltid trevliga att sjunga och slutkören i Matteuspassionen är mäktig. Sedan är jag också med i en irländsk orkester som heter Gubbliners, där vi har en traditionell irländsk repertoar. Den bildades efter en mycket trevlig semestervecka på Irland där vi blev kända som ”The singing swedes”.

Att bygga pepparkakshus är en annan hobby. Vilket är svårast? Riktigt hus eller pepparkaksdito?

– Att bygga pepparkakshus är väldigt besvärligt. Det är det här med hållfastheten. Och så måste man ju ha en bra idé. Pepparkakshusen är en familjeangelägenhet, det är jag och mina fyra grabbar med familj som tävlar. I början var jag överlägsen, men nu är konkurrensen stenhård. Det duger inte att komma med ett lykthus när de andra bygger Eiffeltornet och Turning Torso.

Och så var det det här med vinintresset?

– Vin, kvinnor och sång säger man ju, jag är gammal munskänk och numera ägnar jag en del tid åt att hålla kurser och utbilda, bland annat på Senioruniversitetet i Varberg. Hustrun och jag brukar ta husbilen med jämna mellanrum och bege oss till våra favoritvingårdar i Moseldalen och Alsace. Det är mycket roligare att dricka vin när man vet något om det.

Hur känns det att fylla 75?

– Jag tänker inte så mycket på min ålder. Det är klart man har lite småkrämpor, men det får man räkna med. Jag är nöjd med livet som det är och har varit. Det viktigaste är att få vara frisk och att se till att ha roligt.