Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Lämnar arbetslivet i dubbel bemärkelse

Grattis! Margareta Jisfält från Varberg fyller 65 år den 10 september.

Hur ska du fira din födelsedag?

– Jag ska fira min födelsedag tillsammans med mina närmaste på lördag. Platsen blir kolonilotten i Åttabro.

Önskar du dig något särskilt?

– Bara att det blir en fin dag med sol.

Bästa och sämsta med att fylla 65?

– Det är fantastiskt att fylla 65. Jag kan inte se någon nackdel. Tänka sig att man har semester året runt – man behöver inte planera sina veckor så noga längre.

Du är sjuksköterska. Hur kommer det sig att du valde det yrket?

– Det var nog en ren slump att jag började inom sjukvården. På 1960-talet var det enkelt. Jag gick till husmor på sjukhuset och frågade om det fanns något jobb. ”Fröken kan börja på måndag”, blev svaret. Jag var väldigt blyg i början men lärde mig av mina arbetskamrater och utbildade mig senare. Först till sjukvårds­biträde, sedan till sjuksköterska (1971). De första tio åren jobbade jag med gamla människor hemma i Dalarna. 1982 fick jag chansen till en tjänst inom företagshälsovården på Asea i Ludvika, sen följde flera anställningar i Västernorrland under tio år. 2004 flyttade jag till Varberg och fick jobb inom företagshälsovården i Falkenberg.

Du har jobbat som företags­sköterska i 30 år. Hur ser du på arbetslivet i dag?

– Det har varit en fantastisk resa där jag fått möjlighet att besöka olika arbetsplatser inom många branscher. Gruvor, bygg­arbetsplatser (till exempel Höga Kusten-bron), livsmedel- och tillverkningsindustrin. Lärorikt och många fina möten med både friska och sjuka människor. Jag har en känsla av att arbetsklimatet är tuffare i dag än när jag började inom företagshälsovården – färre människor skall utföra mer arbete än tidigare. Samtidigt har många krävande arbetsmoment försvunnit och personalen har ersatts av robotar. Utvecklingen har varit enorm under dessa år. På gott och ont.

Hur känns det att sluta jobba?

– Det är väldigt skönt att ha nått målet efter 41 år i yrket. Det största är att känna sig frisk och ha möjlighet att kunna göra precis det man vill. Min mamma brukade säga: ”Man ska sluta när det är som bäst” och jag är beredd att hålla med henne. Jag håller kontakten med mina före detta arbetskamrater och vi som går i pension träffas regelbundet.

Hur ser ditt liv som pensionär ut?

– Nu när jag är ledig kan jag ägna mig åt min kolonilott, besöka mitt smultronställe på Gotland när jag vill, träffa mina nära och kära och få se barnbarnen växa upp. Det är härligt!

Vad är viktigast i livet?

– Det är nog att få behålla hälsan. Och att hålla vänskapen vid liv. Jag har många vänner över hela landet eftersom jag flyttat en del och dem försöker jag träffa. Det är lättare nu när den livslånga semestern börjat. Sen har jag också en barnatro som hjälper mig att se ljust på tillvaron.

Vad gör du om tio år?

– Som tur är vet jag ingenting om det men hoppas kunna känna mig lika glad och lycklig som i dag.