Som FN:s vice generalsekreterare är Jan Eliasson svensken med den tyngsta FN-befattningen, näst Dag Hammarskjöld. Hammarskjöld var en inspirationskälla och dog, symboliskt nog, natten efter Eliassons 21-årsdag. Fyra år senare inleddes Jan Eliassons diplomatkarriär på utrikesdepartementet och 1980 tog han ett stort kliv och blev Olof Palmes rådgivare. Därefter avlöste toppuppdragen varandra: Sveriges FN-ambassadör, FN:s undergeneralsekreterare, kabinettsekreterare på UD, Sveriges USA-ambassadör, ordförande för FN:s generalförsamling och utrikesminister.
Som ex-utrikesminister kunde han trappa ned en smula. Ända tills telefonen ringde en fredagsmorgon i februari 2012. I andra änden var FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon.
– Han överraskade mig fullständigt. Jag trodde att det skulle handla om ett medlingsuppdrag, men han erbjöd mig ett heltidsjobb vid hans sida, säger han.
Där fick den relativa avtrappningen ett abrupt slut. Vice generalsekreterarens arbetsdagar är åtminstone tolv timmar långa och kan kräva långväga resor till konflikthärdar. För att orka håller han sig i form och simmar regelbundet.
Intervjun äger rum när han är på semester på lantstället på Gotland. Han utstrålar vitalitet och livslust.
– De här två veckorna har varit min längsta semester på FN. Jag har spelat tennis varje dag och tagit igen sömnbrist med nio timmars sömn varje natt.
Givetvis hade han kunnat leva ett bekvämt pensionärsliv. Men viljan att ta vara på den egna kapaciteten och att få påverka tycks ha funnits ända sedan uppväxten i arbetarfamiljen i göteborgska Kålltorp.
– Föräldrarna satte mig under stora förväntningar, även outtalade. De ville se mina betyg, ville att jag skulle vinna matcherna och komma in på de svåra skolorna. De gav mig och min bror tävlingslust. Det har präglat mig.
Men det finns ännu en drivkraft som han kallar gift i blodet.
– Jag måste erkänna att det har blivit beroendeframkallande att jobba med kriser. Om jag inte är på gott humör, brukar min fru säga att jag antagligen inte haft tillräckligt med kriser under veckan. Kriser är plågsamma och avskyvärda fenomen. Samtidigt blir det meningsfullt när jag märker att jag kan göra skillnad och rädda liv.
Kriser saknas inte i vår nutid. Som de mest bekymmersamma räknar han upp konflikterna i Syrien, Jemen och Sydsudan.
– Världen är i dålig form. Jag som brukar vara optimist har blivit en bekymrad optimist. FN:s möjligheter är begränsade, eftersom FN:s säkerhetsråd har varit splittrat bland annat i fråga om Syrien och Ukraina. I framtiden önskar jag att vetot i säkerhetsrådet skulle användas mycket mer sällan och att man i stället ägnar sig åt att förhandla.
Toppdiplomaten lever som han lär även vid personliga konflikter.
– Jag är mycket för att acceptera sina känslor. Det är viktigt att se den andra och reda ut och tala ut. Orden är vårt verktyg. Diplomati och kommunikation ska vara tydlighet, inte vaghet, säger Jan Eliasson.
Fyller: 75 år den 17 september.
Gör: Vice generalsekreterare i FN.
Bor: Manhattan, New York.
Familj: Gift med Kerstin Eliasson, tidigare statssekreterare, sedan 48 år. Tre barn, åtta barnbarn.
Så firar han födelsedagen: ”Inte alls, det blir en vanlig arbetsdag. När jag fyllde 70 bestämde jag mig för att sluta med det.”
Om att fylla 75: ”Det blir en ny etapp på resan. Jag nyper mig i armen och är tacksam för varje år jag får.”
