I ett personalutrymme på Oscarsteatern hinner Robert Gustafsson avvara en stund före kvällens föreställning. Han har fått god kritik för sin roll i ”Kom igen, Charlie!”, något så ovanligt som en fars med ett visst allvar i sig. Det är helt i Roberts smak: Han gillar att blanda humor och allvar.
Hans karaktärer har roat många, och han beskriver hur han hämtar bitar från olika människor i vardagen för att sätta ihop en figur. Ibland på en mer personlig nivå, som i ”Rain man” där han tog inspiration från sin numera avlidne bror, diagnostiserad med ”en hel del bokstavskombinationer” och svårt hjärtsjuk, för rollen som autistisk.
Robert blev först känd från barnprogram som ”Björnes magasin” i SVT. Sedan rullade det på med tv-underhållningen: ”Gäster med gester”, ”Parlamentet” och ”Rena rama Rolf”. Samarbeten med Killinggänget, sketchhumor i ”Allsång på Skansen”. Och på det krogshower, revyer och farser.
Vid det här laget är han en institution i Nöjessverige, med flera produktionsbolag, sommarteater i Kalmar, ständigt något på gång i tv eller på scen.
Du är väl rätt efterfrågad. Hur väljer du vad du ska göra?
– Jag tror att all kreativ verksamhet måste bygga på lust. Att tvinga sig att göra något fungerar aldrig. Jag tror att jag har försökt någon gång och har fått tvärvända i dörren, för jag ville egentligen inte.
Det är viktigt att trivas med ensemblen, sådant märker publiken, säger han.
– Och naturligtvis måste man känna att det kommer att fungera rent kommersiellt också. Man vill ju inte spela för halvtomma salonger. Vill man sätta upp ”Den ensamma plastpåsen” eller ”Det skriande handfatet” eller någon sådan där pjäs av någon tysk författare så kan man göra det i en källarlokal eller på någon experimentscen som har just den uppgiften.
Du har inte känt någon dragning till sådan teater?
– Inte till ”Den ensamma plastpåsen”, nej. Jag har väldigt svårt för det pretentiösa.
Men visst har Robert spelat dramatik som han har tyckt var bra: Eugene Ionesco på Dramaten, Botho Strauss på Stockholms Stadsteater. Han har över huvud taget haft bråttom att göra så mycket som möjligt i sitt liv. Det är först på senare år som hetsen har lagt sig. Numera kan han till och med se fram emot att bli gammal.
Hundraåring har han redan spelat, i Felix Herngrens regi. Vad har han för drömroller?
– Jag har alltid velat spela en riktig teaterkung. En med spira och hermelincape och krona. Det finns ju några sådana pjäser, både roliga och allvarliga. Det kan jag tänka mig när jag har åldern inne.
Fyller: 50 år den 20 december 2014.
Gör: Skådespelare, författare och komiker.
Aktuell: I ”Kom igen Charlie” på Oscarsteatern i Stockholm och i ”Morran och Tobias” i SVT.
Bor: Hägersten.
Familj: Fru och två söner.
Så firar jag födelsedagen: ”Helst med mina söner på hemlig ort.”
Om att fylla 50: ”Som vanligt betyder det väl mycket, men i slutändan ingenting. Jag märker att jag är en betydligt - hoppas jag! - lugnare, tryggare och framför allt klokare person nu än när jag var 30.”
Så rensar jag tankarna: ”På vår, sommar och höst sittande på någon av mina motorcyklar.”
Styrka: ”Envis, beslutsam, lite obekvämt auktoritär ibland, rastlös, kreativ.”
Svaghet: ”Allt ovan utom kreativiteten, när det blir för mycket.”
