Även om Karl-Eric Johansson i drygt 40 år var bosatt i Ekenässjön, mellan Vetlanda och Eksjö, släppte han aldrig kontakten med Stamnared. Där var han född 1936 och där växte han upp som näst yngst i en syskonskara på sex barn.
– Han var nog i 20-årsåldern när han flyttade från Stamnared. Vi träffades när vi båda gick på Katrinebergs folkhögskola och 1960 gifte vi oss, berättar Elsie som arbetat som både diakon och arbetsterapeut i Svenska kyrkan.
2001 kom Karl-Eric Johansson ut med boken ”Mina bösingar” i vilken han berättade om sin barndom och uppväxt på Stomgården i Stammnared. Skrivandet gav mersmak och ledde till att han började skriva på en roman som är en blandning av fiction och verklighet. Handlingen utspelar sig på 1700-talet och alla personerna i boken levde och verkade i Stamnared under detta sekel. De är också nämnda vid sina rätta namn. Personuppgifterna hämtade han från boken ”350 år med Stamnared och dess invånare” som är en utomordentlig dokumentation som en grupp ortsbor utkom med i slutet av 90-talet.
– Så alla personnamn och gårdsnamn stämmer. Karl-Eric var för övrigt själv väldigt intresserad av historia, både den lokala och rent allmänt, och även av släktforskning, säger Elsie Johansson. Han var ordförande i Ekenässjöns hembygdsförening i tio år, mellan 2001 och 2011. Där var han en drivande kraft i arbetet med att bygga upp industri- och musikmuseerna.
Karl-Eric Johansson påpekar i sitt förord att de flesta litterära skildringar från 1700-talet brukar handla om adelns rikedomar och glamorösa liv. För bondeståndet och allmogen såg tillvaron helt annorlunda ut. De flesta människor på tiden var inte läs- eller skrivkunniga och har därför inte kunnat lämna sitt kulturarv efter sig på samma sätt.
Författaren hade planer på att ge ut en tredje roman med liknande upplägg och med handlingen förlagd till 1800-talet. Sjukdomen satte dock stopp för detta. Han led av lungfibros och avled den 7 februari i år. Tre dagar tidigare blev han klar ”Svunnen framtid”.
– I slutet av boken kan jag skönja Karl-Erics tankar inför livets slut men också hans tacksamhet för det liv han fick. Han värnade mycket om familjegemenskapen och gladdes över barn och barnbarn. Han kopplade gärna av i trädgården, ett annat stort intresse. Hans starka tro gjorde att han kände sig trygg och därför blev slutet lättare för honom, säger Elsie Johansson.
– Han sa ofta ”det känns bäst när jag får sitta här och skriva”.
”Svunnen framtid” trycktes tidigare i år i 80 exemplar. Elsie Johansson berättar att hon nu bara har två exemplar kvar och därför funderar på att låta förlaget i Mölndal att trycka en upplaga till. Med dagens teknik är det ju inga problem att trycka upp flera böcker, säger hon.
– Det är många Stamnaredsbor som köpt boken men också en hel del Vetlandabor och släkt, vänner och kollegor inom Åhléns och Rotary. Vi har fått många goda ord och tankar från dem som läst boken.
Karl-Eric Johansson arbetade inom handeln under hela sitt yrkesliv. Han var bland annat chef i många år för Åhléns varuhus i Vetlanda innan han 1989 köpte en egen present- och porslinsbutik. Denna drev han fram till 1998 då han sålde butiken och blev pensionär.
