Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Dagens kåsör: Erika Sjöwall

Vi ses på lördag vänner!

Den här sommaren har jag fyllt femtio. Jag inser själv att jag nu, med stormsteg, närmar mig döden.

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

För att åtminstone kunna glädja mig åt något på vägen fram till att jag drar min sista suck, har jag bestämt att ha en stor fest och den kommer att äga rum kommande lördag. 
Det är inte det allra enklaste här i livet att arrangera en fest för drygt åttio personer helt på egen hand. Oj, vad mycket man måste ta tag i! Oj, vad dyrt det blir! Och oj, vad mycket dricka jag har köpt!

Den här veckan har jag besökt systembolaget tre gånger. Av flera anledningar. Dels är jag ingen person som är van att åka till Tyskland för dylika inköp, dels är vätska tungt. Men framför allt har jag delat upp besöken för att det varje gång känts dumt att tömma en hylla på dryck. När jag lämnat butiken har personalen varit tvungen att fylla på. Men för att ingen ska undra. Jag har också köpt oerhört mycket alkoholfri dryck. 

Hela semestern har jag bakat kakor. Mitt stora bekymmer har varit att leta förvaring åt kakorna, så jag har desperat letat frysar överallt, hos föräldrar, vänner, asylboende, kollegor och på jobbet. Det sistnämnda visade sig dock inte vara någon bra idé då jag efter en vecka hittade tomma burkar i personalköket. ”Vi trodde att de var till fredagsfikat!”, fick jag som svar på min traumatiska upptäckt.

Nu kanske någon undrar hur jag tänkte när jag förvarade kakor i omärkta burkar i en frys på jobbet. Till mitt försvar kan jag säga att jag aldrig tidigare själv har tittat i frysarna på jobbet. Vem gör egentligen det? Och vem äter andras kakor? Eller rättare sagt: vem antar att hembakta kakor i en frys på jobbet är till den som först ser dem? 
Jag fick således ägna ytterligare några semesterdagar åt bakning. Men jag tog tillbaka de kakor som var kvar och stoppade in dem i en kollegas frys. Hon lovade mig, dyrt och heligt, att inte äta dem. 

Den uppmärksamme läsaren kanske minns att jag för ungefär ett år sedan skrev ett kåseri om hur mycket jag såg fram mot mitt födelsedagsfirande och alla hyllningar jag uppmanade mina gäster att förbereda. Till er vill jag nu säga: Var inte rädda att misslyckas! Ingen blir irriterad över ett tråkigt tal, en usel sång eller dålig steppdans. För som man brukar säga: Även smulor är bröd. Och i det här fallet förmodligen kaffebröd. 
Vi ses på lördag, vänner!