Vi ses kanske i ett nyponrosbuskage vid havet

Jag tror aldrig att det snåret har fått sig en sådan genomgång, varken före eller efter den här sommaren.

ANNONS

Jag tittar ner på mina ben där jag sitter vid sommarstugan, och ser att den första semesterveckan inte bara har gett mig en solbrun hudton – de hemska rivmärken och myggbett jag haft några dagar, har nu börjar läka. Oj, tänker kanske ni – har hon haft så strapatsfyllda äventyr på semestern? Men nej, mina kroppsliga skador är orsakade helt eller delvis av mig själv. Om man nu inte kan skylla på ett snår med nyponrosor. Det var nämligen där jag inledde min ledighet. I ett buskage, precis intill stugan.

Det hela började med att yngste sonen skulle springa till bilen för att hämta en sak. Med en 10-årings lätta fötter sprang han mot parkeringen, men snubblade till och bilnyckeln föll oturligt ur hans hand. I en vid båge, rakt in i stugområdets tätaste nyponroshäck… Efter att själv ha letat en stund, utan att lyckas hitta dem, hämtade han förtvivlat oss vuxna. Tillsammans hjälptes vi alla åt att klättra omkring där bland de taggiga buskarna, och svor över alla revor de orsakade på våra armar och ben. Men nix, ingen nyckel…

ANNONS

Hur kan en liten svart plastmojäng försvinna så hopplöst? Sonen var tvärsäker på var den hade dumpit ner, men trots att vi plöjde igenom alla buskar – med en radie stor som halva Halland nästan – så var den puts väck. Till och med våra fantastiska stuggrannar engagerade sig i letandet, och turades om att söka med ficklampor och trädgårdsredskap. Jag tror aldrig att det snåret har fått sig en sådan genomgång, varken före eller efter den här sommaren. Men trots allas ihärdiga letande så stod vi där utan bilnycklar.

Hur löste det sig då? Tack och lov hade mannen tagit sin motorcykel till stugan (ibland undrar man ju om det finns en mening med allt), så vi undkom bärgning, och han kunde istället åka hem och hämta vår reservnyckel. Och vårt försäkringsbolag hjälper oss med en ny nyckel om vi inte hittar originalet. Men det känns oerhört surt att betala 1 500 kr i självrisk när man vet att fanskapet ligger där någonstans… Saker går ju liksom inte bara upp i rök – det är bara vi som har letat dåligt. Eller på fel ställe.

Så jag avslutar därför min första semestervecka på samma sätt som jag började den, med att gräva bland nyponrosorna på Skrea strand. Och är en borttappad nyckel och några rivsår med benen det värsta vi kommer vara med om på denna semester, så kanske man ska vara nöjd. Vi har dessutom lugnat sonen med att vi inte kommer dra in på glassinköpen i sommar, även om vi måste köpa en ny bilnyckel. Det är han väldigt tacksam för.

ANNONS

Tills vi hörs nästa gång kommer jag förmodligen synas en del i ett nyponrosbuskage vid havet. Men naturligtvis inte bara där – lite mer finns att uppleva denna efterlängtade semester. Materiella ting går att ersätta – alla lever ju och mår bra. Saker löser sig till slut, även detta lilla drama. Njut av livet och sommaren!

ANNONS