Det var bara en sak vi önskade oss till jul, kom vi fram till när vi låg där i makligt lugn i november, när i princip inget hände och vädret fortfarande var stabilt halländskt ljummet.
Det var en liten jul. En liten, enkel, hanterbar jul.
Och så gick tiden, som i sagorna, och det blev december. Och vips! Så blev det precis som vi önskade.
15 minusgrader. Iskallt ute. Iskallt inne. Efter noggrann temperaturmätning så kommer vi fram till att det enda varma stället vi kan fira jul på i hela huset, är på lill-toan på andra våningen.
En liten, enkel, hanterbar jul, på två kvadratmeter på toan intill husets bästa gjutjärnselement.
Vi får precis plats med en gran i tvättstället och sittplats på toastolen, konstaterar vi. Sen
lägger vi oss på golvet i huset för att måtta hur stora springorna i vårt hårdfernissade 1800-talsgolv är, så vi kan köpa nåt att täta med.
”Här är det en centimeter!”
”Här kan en mus gå emellan!”
”Här är det två!!!”
”Här är det som en hårfön! Fast utan värmen…”
”Ta bomull! Det gjorde jag,” sa taxichauffören initierat, som jag var ute och åkte med häromdagen. Men sen kom jag fram till att om vi firar jul på lill-toan, och låter huset vara som ett kylskåp, löser vi det ständiga kylskåpsproblemet att få in all julmat i kylskåpet, inklusive rödkålshuvuden stora som bebisar och grönkålssäckar.
Vi har en naturligt sval inomhusmiljö. Perfekt för rödkålshuvuden.
Knäcken stelnar snabbt. Snittamaryllisen varar länge.
Kylan är inte lika perfekt för våra huvuden dock.
Men bara rödkålen är nöjd, får man väl vara glad i dessa tider.
Kylan steg mig ändå åt huvudet sen. Fyra dagar före jul började jag få konstiga idéer.
”Vi måste åka till färgaffären och leta upp exakt NCS-kod till nya dörren. Nu!” säger jag.
Darling ifrågasätter inte ens idéen. Fastän vilken normalbegåvad som helst inser att vi inte hinner specialbeställa färg med en veckas leveranstid, måla med linoljefärg som har två veckors torktid, så här dan-dan-dan före dopparedan.
Sen när Darling somnat sött fixar jag julklappar. På nätet. Smidigt.
Jag ska göra ett fotoalbum, på temat Våra 10 år tillsammans.
Bara det faktum att leveranstiden är fem dagar och det är två dagar kvar till jul borde ju få nån att börja tveka.
Men nej, nån sätter sig minsann och börjar knåpa ett Våra 10 år-tillsammans-album till kärleken.
Och med Postens var-annandags-leveranstider, så kan det ju hinna behöva innefatta ett år till, innan Darling får det.
Vem sjutton gör nåt så dumt!?!
Jaha, var det jag?
Nej! Varför kunde jag bara inte fattat det direkt, att det inte var lönt. Jag skulle inte hinna.
Grönkålssäcken skulle bli kvar okokt på verandan. Rödkålshuvudet med.
Jag skulle bara satt mig i soffan i salongen, kurat ihop mig mot elementet och tittat på snön som föll.
Köp inga julklappar.
Snart är det en julklapp att kunna betala elräkningen.
Eller som Darling sa när Grönlandsblockeringen la värsta vinterkylan över Sverige.
”I år firar vi jul på lill-toan!”
”Där kan vi ju i alla fall hålla värmen på topp!”
