Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Erika Sjöwall: Vem kan leva utan rejäla verktyg?

Kanske hade jag kunnat använda slagborren två gånger samma decennium.

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

Ibland är det svårt att bo ensam. När jag precis flyttat in i min nya lägenhet skulle jag sätta upp fyra större tavlor i sovrummet och gick till en butik som sålde betongkrokar. När jag kom tillbaka insåg jag att jag också behövde ståltråd till tavlorna och gick tillbaka. Väl hemma igen hade jag sedan stora svårigheter att få av ståltråden i lagom långa bitar på grund av att jag saknade avbitartång. Såklart att jag därför var tvungen att köpa en sådan.

I efterhand inser jag att jag kanske borde börjat med att köpa en slagborr, för krokarna sitter inte riktigt fast. Det är inte svårt att borra i väggar eller sätta upp tavlor, men om jag inte har användning för en borr mer än några minuter under ett decennium, varför ska jag då köpa en?

Nu finns det säkert någon läsare som tycker att jag inte är ensam. Jag har ju en man. Kan inte han sätta upp tavlor? På det svarar jag: Visst har han rejäla verktyg, men de har han i Göteborg. Så varför be honom borra hål i Varberg?

I somras hamnade mitt kylskåp snett. Jag vill gärna skylla på min dotter, men jag gissar att det nog hade kunnat hända ändå. Det råkade bara vara hon som med övervåld tryckte igen kylskåpsdörren med höften. Ett ben under kylskåpet gick då sönder, vilket i sin tur gjorde att hela kylen blev sned och dörren inte gick att stänga.

Ett kylskåp är ganska så tungt. Även om jag bett mannen i Göteborg, d v s min pojkvän, att komma till undsättning med sin fantastiska borrmaskin, vet jag inte om han hade kunnat göra så mycket. Han har ju också sin dåliga rygg. Dessutom ville jag klara det själv.

När jag, förra vintern, gnällde på mitt taveluppsättande, berättade en vän att hon anlitat en pensionerad hantverkare för att få upp en rullgardin. Han hade kommit snabbt och uppdraget var därmed utfört på nolltid. Det blev snyggt, enkelt och billigt.

Så jag ringde företaget som bistod med pensionerade hantverkare och två dagar senare kom två äldre pratsamma herrar med jättestora fötter för att hjälpa mig med kylskåpet. De tittade, stånkade lite när de försökte lyfta det tunga kylskåpet och åkte sedan hem för att hämta en liten plastbit att lägga under.

Resultatet blev gott och kylskåpet står nu stadigt och rakt igen. Nästa gång min dotter har sönder något tänker jag gladeligen använda mig av dessa herrars tjänster. Bara jag slipper införskaffa ett onödigt verktyg som jag använder en gång.

Förra veckan köpte jag en vacker tavla som jag nu vill hänga upp på en av mina stenhårda betongväggar. Jag kan dock inte låta bli att fundera på varför jag inte köpte en borrmaskin redan första gången jag hängde upp tavlor. Då hade jag kunnat använda den i alla fall två gånger samma decennium. Vad gör jag nu? Väntar på att pojkvännen kommer från Göteborg med sin? Eller ringer en pensionär?

Fortsättning följer…