Den idén, att göra hundhalsband av fläktremmar, skulle jag inte vilja drabbas av. Vardagen är tillräckligt utmanande ändå.
Dagen hade inte börjat särskilt bra. Jag hade gått upp tidigt, samlat ihop smutstvätten i tvättkorgen och kånkat ner den till tvättstugan i källaren. Där hade jag upptäckt att det var fel dag. Min inbokade tvättid var dagen innan, redan passerad. Jag kånkade upp tvättkorgen igen till lägenheten.
I alla fall tog jag tillfället framåt kvällningen och cyklade iväg till affären för att köpa tandtråd och mellanrumstandborstar. Jag har förstått att tandtrådens nytta numera är ifrågasatt, men har inte förstått om även mellanrumstandborsten är diskutabel. Nu köpte jag båda för att förbereda mig inför stundande tandläkarbesök. Det småregnade under cykelturen hemåt.
Jag hann jobba också denna dag. Jag har varit 27 år på samma företag.
Ibland funderar jag på vad jag ska göra när jag blir stor.
Såsom ett dagdrömmeri gick jag in på arbetsförmedlingens webbplats för att se hur jag kunde förbereda en ny karriär. Dock fastnade jag genast i de tidstypiska formuleringarna om att jag ska ”utnyttja kraften i mitt nätverk” och att jag bör fundera över mitt "personliga varumärke".
Jag bjöds i alla fall på vällagade köttbullar av en arbetskamrat till lunch. En höjdpunkt.
Min hustru var inte hemma under kvällen. Hon hade annat för sig. Jag mottog ett telefonsamtal från en försäljare som ville kränga en prenumeration på en tidskrift om historia.
Det kändes som något annat än en slump att försäljaren vände sig till mig. På något sätt hade han väl räknat ut att jag var lite vardagstrött, att jag hellre ville hållas upptagen av sådana historier som historiska tidskrifter ägnar sig åt – till exempel om hur Hannibals krigselefanter skrämdes på flykten av romarna vid slaget vid Zama år 202 före Kristus. (De blåste i horn så att elefanterna blev panikslagna, om ni undrar.)
Men jag sa ändå nej tack till en prenumeration.
Jag ryckte upp mig, angrep mina tänder med tandtråd och mellanrumstandborste och betraktade mig själv i badrumsspegeln.
Vardagen är värd att älska, tänkte jag.