Är det inte ironiskt att tokhöga elpriser, vansinniga dieselpriser, bilhaveri, veterinärbesök, födelsedagar och jul alltid sammanfaller med perioderna man jobbar heltid med att vabba? Jag blir tokig. Är det inte den ena så är det den andra och när ungarna väl blir pigga så är det väl dags för en själv att trilla dit.
Barnen är det bästa jag har och självklart ska de få vara hemma och bli friska, men det är ingen lätt ekvation eftersom hela vår existens bygger på att det finns ett inflöde av kosing. Vård av barn-ersättningen är inte kosing, det är korvören. Jag känner mig lite bitter, det gör jag faktiskt. Det är sån jag blir när ekvationerna inte går ihop. Jag har inte råd att köra till jobbet, men om jag inte kör till jobbet så kan jag inte tanka, men jag har inte råd att tanka så att jag kan köra till jobbet… Om barnen har magsjuka och lever på smörgåsrån och saft så spar vi några kronor på mat, men då måste å andra sidan tvättmaskinen gå dygnet runt så de kronorna går ut genom ett annat hål.
Det kunde varit mycket värre. Det kunde varit så att vi bara hade en inkomst, eller ingen alls, eller att barnen var allvarligt sjuka, gud förbjude. Jag vet inte hur det är för andra men själv har jag väldigt svårt att känna tacksamhet när vi för tredje natten i rad sanerar en nedspydd säng, fyller tvättmaskinen och tvångsduschar ett darrande litet pyre.
Vi borde tillämpa mer byteshandel i den här landet, mer som det var förr. Om du lagar min torktumlare så får du åtta purjolökar och en kasse svartkål, deal? Får jag halv tank för en bokhylla, en röd vindjacka och tre påsar frysta vinbär? Det är för få som nappar på sånt där. Om man ändå tänker köpa grönsaker och möbler för sina pengar kan man väl lika gärna ta mina? Så mycket tid man sparar, slippa åka till affären och allt!
Vi lever inget flådigt liv, vi har inga dyra vanor. Vi har inte mycket vi kan dra in på, kostnaderna är som de är, så jag behöver hitta nya sätt att få in några kulor. Men vi äger inget särskilt av värde som vi kan sälja, och så är det det där med tiden. Man har inte mer tid för att man är hemma och vabbar, snarare tvärtom. Så att erbjuda tjänster som hundvakt, ändringssömmerska och illustratör hinns inte med. Och jag vill ju hålla mig inom lagen. Utan den som hinder hade småbarnsföräldrar annars lätt kunnat komma på en hel drös med ohederliga kreativa affärsidéer en desperat sjukmånad.
Den bästa, hederliga, lösningen jag ser just nu är att starta ett kollektiv. Alla måste betala pengahyra och sen får de gå och bo i nån skrubb för jag står inte ut med att bo med någon annan än min familj. Men har vi massa folk rännande i kåken blir vi väl sjuka igen!? Den enda lösningen på mitt ekonomiska problem verkar vara att utrota alla sjukdomar. Det låter dyrt. Och lite lite svårt.
Det är alltid ett himla gnäll på mig. På oss går ingen nöd. Det blir jul och sen blir det vår och helt plötsligt är man pensionär. Oj vad jag tar i! Det kommer förhoppningsvis en sommar däremellan också. Glad andra advent!