Jag har kört elbilar förut, både egna, och i jobbet. Första gången tog det en stund innan jag förstod att motorn var igång, helt enkelt för att bilen knappt lämnade ett ljud ifrån sig. Annars var det ungefär lika enkelt att köra en elektrisk bil som en automatväxlad.
I jobbet har vi sedan länge haft tillgång till elbilar. För något år sedan var jag tvungen att köra elbil ändå till Laholm och tillbaka på grund av att jag bokat fel biltyp. På vägen hem hade jag varken värme eller radio på för att inte ladda ur batteriet. Av samma anledning körde jag både långsamt och försiktigt och kom hem utan att behöva stanna någonstans för extra laddning.
Förra veckan hade jag krånglat till det igen vad gäller bokning av elbil i jobbet och fick därmed tillgång till en, för mig, helt ny typ av elbil. Med min oerhört stora erfarenhet av elbilar (se ovan), utgick jag ifrån att det ändå inte skulle innebära något problem.
Parkeringsplatserna för dylika fordon var oerhört trånga, vilket gjorde att jag nästintill fick mejsla mig in i förarsätet. Väl inne kom jag på att bilen satt fast i en kabel och krånglade mig därför ut igen för att koppla loss bilen från laddstolpen. Trots ihärdigt ryckande och slitande lyckade jag inte, men ringde istället till hyrbilsföretaget som informerade mig om att det, bredvid ratten, fanns en knapp för ändamålet. Jag ”skohornade” mig in igen, tryckte på knappen, krånglade mig ut och fick loss kabeln.
Däremot fick jag inte upp bagageluckan och lastade istället in kabeln via bakdörren, över nackstöden och in på hatthyllan.
När det nu var dags att starta bilen, hittade jag inget hål att stoppa nyckeln i. Strax under radion såg jag en större knapp med sedvanlig symbol för power on/off och tryckte in den. Min stora erfarenhet sade mig snabbt att bilen trots uteblivet ljud och med bilnyckeln i handen, var igång. Den digitala panelen lyste nämligen emot mig av liv och lust.
Efter ytterligare en stund hittade jag den lilla spaken med de pyttesmå bokstäverna R, N och D, drog den mot R och försökte backa ut ur parkeringsrutan. Tyvärr var parkeringsbromsen fortfarande i och för att lossa den tryckte jag överallt, medan bilen stötvis rörde sig framåt på parkeringen.
Skamset ringde jag på nytt upp hyrbilsfirman som vänligt upplyste mig varför jag inte hittat någon parkeringsbroms. För att göra det behövde jag nämligen gå ut ur bilen och böja mig ner för att se en liten pedal till vänster om bromsen. När den var intryckt, gick bilen enkelt framåt.
Resten av bilturen gick bra. När jag kom tillbaka från mitt äventyr upptäckte jag en liten klisterlapp på handskfacket: ”Hur du enkelt kopplar ur parkeringsbroms och laddkabel, startar bilen samt öppnar bagageluckan.”
Nej, det gjorde jag inte. Fast det borde ha funnits.
Jag tror inte jag gillar elbilar.
