Var sak har sin tid – på gott och på ont. Om vissa perioder inte får ett slut blir man tokig och utmattad. Tänk er ett spädbarn som aldrig växer upp, jättejobbigt. Andra perioder vill man inte ska vara en period utan ett normalläge i ens liv. Just nu är det en herrans massa saker i mitt liv som är på sin sluttamp, och en hel drös andra saker vars tid förväntas börja alldeles strax. Det är läskigt, skönt, spännande, förvirrande och i allra högsta grad nödvändigt.
Sonen Bertils rum är färdigrenoverat. Efter ett år av rumslöshet har han under den gångna veckan kunnat börja flytta in i sitt gröna rum. Det vi trodde skulle ta oss en månad blev till en utdragen period full av stress och dåligt samvete. Nu har den saken haft sin tid, och jag kommer inte sakna den det minsta! Vi kommer vara extremt eftertänksamma innan vi tar oss ann något liknande projekt igen. Det finns ingen tid för sånt just nu.
En ny sak som ska få sin tid, som är både läskig och underbar, är den lilla personen som alldeles snart ska förvandla mig till trebarnsmamma! Vår familj blir större och allt ställs på ända. Just nu är fyraåriga Assar SÅÅÅ TAGGAD, som han själv uttrycker det, men hur det blir när den nya lilla människan lägger beslag på hans favoritägodel – mig – får framtiden utvisa. Jag känner mig trygg och lugn i att kaos kommer råda till en början, precis som vid alltings födelse. Men även det kommer vi över.
Något som skapat en känslostorm i mig, en cocktail av lättnad, tomhet, sorg och allt, är det faktum att jag bestämt mig för att jag är färdig som kåsör. Den här texten blir mitt sista kåseri. Det har hunnit bli några rader och kåserandet har varit en del av min vardag under ganska många år nu. Det har varit otroligt roligt att få ta del av både ris och ros, få svar på mina frågor, tips om högt och lågt, höra era otroliga anekdoter och få massor av kärlek från er som läst. Men jag har länge lidit av tidsbrist som i sin tur lett till andnöd, och nu kände jag att: Jo den här saken har haft sin tid. En fin och rolig tid – tack allihop!
Somliga kommer tycka att detta är mitt bästa kåseri någonsin. Tro’t om du vill, men alla tycker inte att man ska svära och skriva ord som rövpung i tidningen. Det är besvärande och smakar illa till morgonkaffet. Tänk på Jesus och barnen och så vidare.
Själv tycker jag att morgonkaffet avnjuts bäst på fat, med en rövpung mellan läpparna. Och jag hoppas på pin kiv att det efter fastan nedstiger från regnbågen en riktigt förfärligt bråkig kåsör som får er att rodna över limpsmörgåsen. Det är bra för cirkulationen. Kanske kommer ni då se tillbaka på min tid med tacksamhet, och kanske att ni rent av testar på ”att strunta i”. En aktivitet jag länge förespråkat och faktiskt utövar själv då och då! Men nu ska ni bara glädja er åt att era fredagar inte längre riskerar att behöva inledas med min nuna i tidningen.
Tack för mig, tack för er, nu är min tid kommen. Idag kåsör – imorgon direktör. Vem vet vad som händer i framtiden? Otroligt spännande! Ta hand om er!
