Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Skrea strand och Varbergs fästning.

Stadskampen

Efter 22 år på HN:s Falkenbergsredaktion arbetar jag numera i Varberg. Det ger anledning till vissa reflektioner.

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

Fastän det inte är mer än tre mil som skiljer de två städerna åt är de nog så olika. Falkenberg står för det lite gohälligt bonniga medan Varberg karaktäriseras av en mer förfinad lokalchauvinism. Låt oss köra en stadskamp.

Vi kan väl ta och börja med den ena stadens prydnad och den andras skamfläck. Torget.

Visserligen påminner båda torgen till sin storlek om östtyska Berlin Alexanderplatz, men där slutar likheterna. I alla fall onsdagar och lördagar. Då myllrar det trivsamt på torget i Varberg och knallar av alla de sorter saluför sina varor. En mötesplats i ordets rätta bemärkelse, stället man bara måste vara på, annars är man ingen riktig ”vaahbääjare”. Och det vill man ju vara.

Till torget i Falkenberg åker stadens innevånare av ett enda skäl och det är att gå på Systembolaget. Uppenbarligen har de bestämmande insett detta och inte ansträngt sig över hövan för att göra platsen trivsam. Efter åratal av tjöt om en grön oas och beställda konstverk har man nu helt sonika stensatt hela skiten och låter bilarna regera. Med tanke på Falkenbergs något skamfilade rykte i konstvärlden (nedbrända skulpturer med mera) är det kanske lika bra.

1 0 Varberg således. Men så har vi sommar­staden Falkenberg där det spelas och sjungs i snart sagt varenda buske. Det är Rockfestival, Visfestival, Stålboms, Bratt, Teatergläntan, Farsen, Allsång på Vallarna, Bio på Rådhustorget och jag vet inte vad. Högt och lågt blandas med gott humör.

Här har Varberg inte så där jättemycket att komma med. Visst, Majas vid Havet, och någon enstaka konsert vid Fästningshörnan eller i Societetsparken inklusive ett antal fulla boråsare. Vad i övrigt är brunnsmusik för oss lite äldre. Så blev det 1–1.

Hål i gatan är en gren där Varberg håller sig väl framme. Det grävs och det skottas igen, oftast på samma ställe. Ibland undrar man om de som bestämmer över hålen har hål i huvudet? Dessa gropar kombinerat med ett intrikat system av enkelriktningar, bindgalna cyklister samt iakttagande av högerregeln gör det bevärligt att vara bilist i Varberg.

I Falkenberg gäller inga trafikregler alls förutom att ta hänsyn till EPA-traktorerna och ljustuta om det är poliskoll.

Oavgjort tänker ni? Nja, det är ju det där med fotbollen.