Anita Nyman: Språket faller offer när världsläget ”skorpar till sig”

Allting är upp och ner.

ANNONS

Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.

Det styrande partiets slagord i George Orwells dystopi 1984 har blivit makabert aktuella de senaste veckorna. I Putins Ryssland är det nu olagligt att kalla kriget i Ukraina för krig. Istället har det precis som i 1984 införts ett nyspråk, där kriget benämns ”specialoperation” med syftet att ”avnazifiera” landet. Efter att ha träffat Ukrainas utrikesminister i Turkiet förklarar Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov obesvärat på en presskonferens att landet inte alls har invaderat Ukraina. De människor i Ryssland som genomskådar lögnerna och har modet att demonstrera på gator och torg riskerar många år i fängelse.

ANNONS

Det spekuleras vilt i om Putin är galen. På riktigt psykiskt sjuk på farligast tänkbara sätt. Det vore på ett sätt ännu mer skrämmande än ren ondska, med tanke på vilka vapen han förfogar över. Men en del Putinexperter menar att det inte alls handlar om galenskap, utan att han helt enkelt sitter i en egen bubbla och bara tar emot den information som han vill ha höra, från dem som han litar på och som är rädda för honom. Fast det verkar också galet om ni frågar mig.

Vad vet man? Inte mycket. Allting är upp och ner. Jag frapperas över hur Polen kunde svänga om från ”Inga flyktingar (araber) hit, tack” år 2015 till ”Vi öppnar gränsen” (för grannfolk som ser ut som vi) år 2022.

Men det här bör kanske inte vara de höga hästarnas tid. För min egen del förvånas jag över hur fort jag, åtminstone känslomässigt, kunde ändra inställning från ”Exportera aldrig vapen” till ”Ge för tusan ukrainarna alla vapen de vill ha. Nu!”. Och från ”Höj inte anslagen till försvaret” till ”Varför har vi inte satsat mer på försvaret?”.

I Ryssland får medierna inte rapportera korrekta fakta om kriget. Men hur är det med våra egna medier? Jo, de försöker nog hålla sig till sanningen, även om den inte alltid är helt enkel att urskilja i ett krig. Men vinklingarna? På Aftonbladets förstasida på krigets elfte dag läser jag: ”SÅ PÅVERKAS DIN PENSION AV KRIGET I UKRAINA”. Ordet DIN är rött och står ut från resten av rubriken. Lunchekot på krigets trettonde dag ägnar de första nio minuterna åt höjda bränsle- och elpriser i Sverige och kronans minskade värde. Först därefter kommer man in på krigets fasor i Ukraina.

ANNONS

Jo, vi är alla egoister. Jag begriper att det blir katastrof om ekonomin havererar, och våra pensioner och energipriser är inte oviktiga, det är nyhetsvärderingen jag reagerar över.

Tillbaka till språkbruket. På radio hörde jag en enhetschef på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap prata om ett eventuellt krig i Sverige som ”om det skulle skorpa till sig”. Skorpa till sig? Är det alltså så de uttrycker sig på MSB? Det låter varken seriöst eller så värst oroväckande. Fast nu har vi börjat säga så här hemma också, för att över huvud taget orka prata om krigshotet och hur vi gör om det värsta skulle hända också här i Sverige. Om det skulle skorpa till sig.

ANNONS