En stor lägenhet i Varberg, bara ett stenkast från havet. Dessutom har jag lyckan att äga en badstuga på Skrea Strand – det bästa av två halländska världar liksom.
Jag tillbringade min barndoms somrar i mormors badhytt på samma strand, och jag bär med mig många varma minnen från den lilla stugan. Bäddsoffan med utdragslådan där jag eller min lillebror sov, jordhålet i golvet i det lilla pentryt som fungerade som kylskåp, de varma dynorna på uteplatsen (ja, för visst var det nästan alltid sol på sommaren när man var liten…?) och mormors rejäla baddräkt som alltid hängde redo på en krok innanför dörren.
Jag beundrar min mormor så här 35 år senare, för att hon hanterade allt så bra. Minns inte att hon en endaste gång klagade över sand på golvet eller i sängarna. Hon som inte ens hade en dammsugare i stugan, utan enbart en piassavakvast. Och vi barn lyckades alltid hitta på saker att göra, trots (eller förmodligen på grund av) att det varken fanns tv eller andra tekniska prylar. Vi målade med kritor som ofta blivit mjuka av värmen, eller byggde sandslott på stranden. Och på kvällen spelade vi spel i skenet av fotogenlampan.
Jag önskar så att jag hade haft mormors lugn och tålamod när jag och min familj ska tillbringa några dygn i min egen badstuga. Att bo på 18 kvadratmeter kräver nämligen det – särskilt när barnen är små. Och speciellt under regniga dagar… Då har ändå min stuga, till skillnad från min mormors, både kylskåp, elektricitet och andra bekvämligheter.
Varje gång vi ska packa inför en liten tripp till Skrea, tänker jag att jag ska hålla mig sansad och inte klaga på sand och gräs på golvet, över den lilla diskbänkens överbelamrade yta, eller över alla kläder och badlakan som ligger överallt. För faktum är att det oftast räcker att öppna dörren till den lilla stugan för att det ska bli stökigt.
Men ända älskar jag det. Enkelheten i att ofta äta på papptallrikar, eller att dricka öl direkt ur burken, sittandes i en brassestol efter en dag på stranden. Känslan att kunna gå i badkläder mellan stranden och stugan, utan att behöva släpa med sig hela sitt bohag. Så okomplicerat och så enkelt.
Nästa gång stressen över stök och sand sveper över mig ska jag försöka andas i fyrkant, sitta ner i båten, och allt sådant där. För innerst inne är ju allt detta verkligen sommar och semester för mig. En känsla som jag hoppas få föra över till mina barn. Varma minnen från en stuga på 18 kvadrat.
