Malin Rockström: Slit- och slängandet gör mig vansinnig!

Torktumlaren skapades för darrhänta personer med dåligt tålamod.

ANNONS
LocationHalland|

En av de bästa grejerna med att flytta till vårt hus var att det ingick torktumlare. När vi bodde i lägenhet lade vi all fritid på att hänga upp strumpor på torkställ eller i torkskåp. En dag när man var lite extra darrhänt krävdes det ibland två upphängningsförsök per strumpa vilket innebar att det tog ungefär ett dygn att hänga en maskin.

Torktumlaren skapades för darrhänta personer med dåligt tålamod och obefintlig fritid. Alltså för mig och mina jämlikar. Jag tackar och bockar för denna fantastiska uppfinning! Den förenklar verkligen livet – när den fungerar.

Sedan ett år tillbaka gör den nämligen inte det, inte fullt ut. Någonstans läcker någonting så att tre deciliter av torkvattnet rinner in på ett hemligt ställe i tumlaren. När det hemliga stället blir för blött stannar maskinen och säger:

ANNONS

”Det är för blött.”

Vi ringde runt och hörde oss för, vad kostar det att laga maskinen, den har ju inte mer än ett par år på nacken? Svaret vi fick var att ingen vill laga den, och om vi tvingar någon att laga den så kommer det kosta mer än att köpa en ny.

Ursäkta mig, men ursäkta? Jag blir vansinnig på det här slit- och slängandet! När jag köper en pryl så vill jag kunna ha den prylen tills den multnar bort av naturliga orsaker eller Jesus kallar hem den. Och innan det går så långt vill jag kunna laga den tusen gånger. Som en bil. Punktering – laga. Kassa torkarblad – byt. Jag VÄGRAR köpa en ny maskin. Först när den här blir en dödsfälla eller helt slutar fungera, då är det dags.

Den går nämligen att använda, man måste bara vara lite akrobatisk och ha ett enormt tålamod. Inga egenskaper jag besitter av naturen, men övning ger färdighet. Efter varje torktumling ser proceduren ut enligt följande:

Öppna luckan och dra ut den stora grejen. Låt grejen rinna av. Ta en disksvamp i näven och kryp in genom luckan. Längst in, längst ner står vattnet som måste svampas upp. Riv upp nagelband och knogar så att blodet blandas med vattnet. Ta ut svampen och kläm ur den. Upprepa hundra gånger eller tills hemliga utrymmet är torrt. Lämna luckan öppen, annars bildas det säkert legionella eller nån skit i eventuellt kvarlämnat snuskblodvattnet.

ANNONS

Det är återigen fysiskt utmanande att torka sockor. Jag kunna hänga dem som back in the days, men jag är förbi det stadiet i livet. Det finns för lite tid och för många fötter i vårt hushåll. Däremot har jag börjat fundera över andra lösningar, det måste finnas andra sätt.

En variant skulle kunna vara att lägga sockarna i svamptorken? Eller att sy en enorm tvättpåse, stoppa allt blött i påsen och hänga hela säcken över torkvindan på gården. Det skulle dock kräva att man går dit och bökar och skakar runt i tid och otid och det känns för jobbigt. Kanske skulle jag strössla ut sockarna på en stor duk på gräsmattan, men det liksom torkvindan förutsätter ju att vädret är skapligt och att inga vilda djur och barn börjar boa i härligheten. Inget sätt är ultimat, tankearbetet fortsätter. Har jag riktig tur kanske torktumlaren självläker under tiden jag envisar mig.

ANNONS