Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Pernilla Skoglund: Ropa ja när brudgummen är nere från plåttaket

Det är överhuvudtaget svårt att se någon djupt i ögonen, som har en halv centimeter tjocka dykarglasögon på.

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

Det finns några saker man absolut inte ska göra en vecka innan man gifter sig.

Varav en är att måla ett plåttak.

Jag visste naturligtvis när jag föreslog det för Darling, en lördagsförmiddag i juni, att det där var en riktigt korkad idé. Men, jag hade underskattat hans ovilja att flytta på komposthögar – vilket var vad han egentligen skulle göra den här dagen.

Så mot all förmodan så sa han: ”Ja!”

När jag var helt övertygad om att han skulle säga: ”Nej!”

Så när vi egentligen borde putsa silver, åker vi istället och köper tre liter grön färg och spanar in väderprognosen.

”Nu säger prognosen halvklart en timme till! Sen ska det regna igen!” ropar jag till Darling som sen sitter där uppe på taket med en spann med målartvätt.

Han tvättar och skrubbar. Han sliter. Solen steker på honom där han ligger på fyra ben i regnställ och dykarglasögon för att skydda sig mot målarluten.

Det tar en evighet. Det tar inte alls en timme, som Darling trodde.

Sen kommer regnet.

Men med tanke på regnstället är han i alla fall rätt klädd nu.

Med regnet kommer också halkan. Plåttaket blir glashalt. Darling kan inte röra sig. Han kommer varken fram eller bak. Och han kan definitivt inte komma ner från plåttaket. Så han får sitta där i ösregnet och vänta på att solen kommer fram igen, och torkar taket, så han kan röra sig.

”Nu står det lite sol om en timme!” ropar jag uppmuntrande till honom nerifrån.

Annat man inte ska göra, en vecka före man ska gifta sig, är att skapa en sommaräng utanför växthuset, för att få en fin utsikt under bröllopsfesten.

47 plantor ska planteras. Vilket tar ungefär lika lång tid som det tar tid att tvätta ett helt plåttak med en rotfruktsborste.

Jag gödslar och gräver. Darling skrubbar rotfrukter i regnet uppe på taket.

Egentligen hade vi ju tänkt ha lite extra romantik, så här dagarna före den stora dagen.

Gå ut och äta och se varandra djupt in i ögonen. Ta långa promenader. Åka på spa och komma i form.

Istället blir jag stucken av märkliga djur och får nässelutslag på precis fel ställe med tanke på urringningen på klänningen.

Och det är överhuvudtaget svårt att se någon djupt i ögonen, som har en halv centimeter tjocka dykarglasögon på.

Två dagar före bröllopet sitter Darling fortfarande mest på taket. Och eftersom han precis som Karlsson på taket är en vacker och genomklok man i sina bästa år, så längtar jag väldigt efter att ha honom nere på jorden igen.

Skurarna kommer. Skurarna går. Dagarna går.

Som en trånande Julia, efter min Romeo, går jag där nere och spejar upp mot Darling.

Men så till sist, målar han sista penseldraget. Och vi städar i all hast.

Vi hinner ingen romantik alls före bröllopet, men går två minuter i tre, en solig söndagseftermiddag i juni mot kyrkan, och står sedan skälvande i vapenhuset medan kyrkklockorna ringer till bröllop.

Och med ett tydligt och rakt ja, från oss båda, blir vi lyckligt gifta och har hela livet på oss för romantiken.

Men det är som ordspråket säger.

Ropa inte hej, innan brudgummen kommit ner från plåttaket.