Min plan är att leva i många år till så att jag hinner med att prova nya saker och även länge till göra det som jag redan vet att tycker om. Min bucketlist är inte fullt avprickad, lista över saker som jag vill göra i livet innan det är försent. Jag har även en lista över saker jag inte vill prova på någon gång under livet och nu är jag så gammal att vissa saker på den listan kan jag med säkerhet pricka av.
Under mitt yrkesliv har jag provat på mycket men en bransch lovade jag mig redan i unga år att inte jobba inom och det är inom vården. Jag har inget emot vården, tvärtom, jag beundrar de som dag ut och dag in sliter inom vård och omsorg men jag passar inte in. En av orsakerna är att jag är klumpig och lätt tappar saker, en naturbegåvning som passar andra branscher bättre än inom äldreomsorgen.
Dessutom är jag tankspridd, vilket även ställer till med problem när jag gör mina holkar. Står jag och sågar på bandsågen efter ett streck och börjar tänka på något kåseri jag ska skriva sågar jag snart långt utanför strecket. Tänk om jag som kirurg skulle operera bort halsmandlarna på någon och börjar tänka på något kåseri. När jag kommer till slutknorren på kåseriet kanske jag befinner mig med skalpellen på höger knä. Vad skulle kunna ha hänt på vägen dit! Det känns bra att jag på min omvända bucketlist kan pricka av att aldrig jobba inom vården.
En annan sak som jag med säkerhet kan pricka av är att aldrig slå en avgörande straff i ett fotbolls-EM, VM eller OS, det samma gäller avgörande kvalmatcher till sådana mästerskap. Vilken nervpress! Jag har kommit av mig när jag har ståuppat inför en fullsatt salong och det var inte trevligt men det är nog en droppe i havet i jämförelse med att slå en avgörande straff i ett mästerskap. Oavsett om bollen går i mål eller ej så beundrar jag de tjejerna och killarna som vågar slå avgörande straffar. I och för sig hade jag nog kunnat pricka av det på min att-inte-göra-lista redan tidigt i barnaåren när jag med klent resultat försökte träffa bollen.
Löftet att aldrig sjunga i en kör kommer jag att hålla trots alla inbjudningar till körer som påstår att alla kan sjunga i deras kör. Jag sjunger inte när jag försöker, i otakt kraxar, väser och bräker jag. För många år sedan tog jag sånglektioner hos en sångpedagog som garanterade att alla kan lära sig sjunga. Efter ett flertal lektioner ändrade hon sin slogan till, alla utom Anders ”PIDDER” Pedersén kan lära sig sjunga.
Jag behöver inte anstränga mig för att undvika sakerna på min omvända lista, jag har mycket kvar att göra på min att-göra-lista. Som, att cykelsemestra genom hela Sverige, prova en charterresa och sluta med grammatiska fel i mina kåserier.