Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Anita Nyman: Om kännbara straff och egotrippade partiledare

Men vad vet jag, jag är ingen analytiker. Jag är ingen Mats Knutson.

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

Jaha, vad ska man säga om den här valrörelsen då? Man kan ha många synpunkter på språktest för tvååringar, olagliga partidonationer, adhd-screening av femåringar i utsatta områden, Kriminalvårdens namnbyte till Straffverket och inte minst en partiledares uttalande om att vi inte ska behöva ändra vårt sätt att leva bara för en liten detalj som klimatkrisen. Men nu ska jag försöka vara lite objektiv och särskilt ta upp en sak som stör mig från vänstraste vänsterkanten till högraste högerkanten, nämligen det att partiledarna så ofta säger JAG när de talar om sitt parti. ”JAG kommer att minska arbetslösheten…”, ”JAG lovar bidrag till…”, ”JAG sänkte skatten…” JAG, JAG, JAG.

JAG är rädd att detta avslöjar en del om bristande demokrati inom partierna. Annie Lööf talade till och med om att sitta i regering med Socialdemokraterna utan att först förankra det i sitt parti, om man får tro protesterna efteråt. Jag misstänker att detta kommer att slå tillbaka både på S och C. Högervridna centerpartister kommer att fly partiet och sossarna får föga hjälp av ett decimerat centerparti.

Men vad vet jag, jag är ingen analytiker. Jag är ingen Mats Knutson.

Fel, förresten. Je suis Mats Knutson. Alla någorlunda intresserade väljare är Mats Knutson. Det är dråpligt att så fort en politiker har sagt något så trollar SVT fram Mats Knutson som en kanin ur hatten för att han ska tala om för oss i tv-soffan vad politikern sa. Men herregud, det hörde vi väl själva? Analyserna från denne snedleende man är oftast precis de man just har kommit fram till själv.

Men nog om Mats Knutson, det var verkligen inte om Mats Knutson det här skulle handla. Jag har inget emot Mats Knutson, jag har bara lite svårt för fenomenet att SVT tror att allt måste silas genom honom för att vi vanliga dödliga ska förstå något.

Ett par goda vänner till mig har ett kylskåp som inte riktigt stängs om man inte trycker till dörren ordentligt. Otaliga är de gånger som kylskåpet har stått öppet och släppt ut kylan.

Vad detta har med valrörelsen att göra kanske ni undrar. Jo, nu har vännerna kommit på den ultimata lösningen på problemet. Den som inte stänger till kylen ordentligt tvingas att betala hundra kronor till valfonden för det riksdagsparti de tycker sämst om. Sedan dess har ingen glömt att trycka till dörren lite extra.

Se där, ett life hack ni fick alldeles gratis! Om ni nu inte råkar ha en trilskande kylskåpsdörr kan metoden säkert appliceras på andra områden. Några förslag på straffbara beteenden: att inte släcka ljuset efter sig på toa, att köra för fort (så att någon annan i bilen märker det), att äta godis fast det inte är lördag, att komma för sent till hämtningen på föris, att svära i närheten av barnen… Ja, jag märker att idéerna inte vill ta slut lika fort som spaltutrymmet här. Man önskar bara att politikerna hade lika god fantasi när det till exempel gäller att komma tillrätta med gängbrottsligheten, mäns våld mot kvinnor och den där lilla detaljen med – vad heter det nu igen – klimatkrisen.