Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Anders "Pidder" Pedersén: Omåttligt svårt - men ganska klädsamt

Det finns inte många ljusglimtar i det kompakta coronamörkret men ibland kan jag hitta en och annan flämtande låga.

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

Jag är inte lockad av att handla kläder och nu när vi ska undvika kontakt med andra är det bara frugan som behöver stå ut med att jag dagarna i ända går omkring i mina favoritkläder, gamla urtvättade slitna arbetskläder med usel passform. Så länge coronamörkret varar behöver jag inga nya kläder, det i sin tur borde glädja frugan för det är hon som får följa med mig på mina fåtaliga besök i klädaffärer där jag blir kinkig och har svårt att bestämma mig.

Mitt senaste besök i en klädaffär var före coronautbrottet, jag skulle ha en kavaj och ett par nya finbyxor, det syntes för tydligt att mina gamla kavajer och finbyxor är från 70-talet, 1970-talet kanske jag ska förtydliga.

Den första affären vi åkte till var som att hamna i avgrunden, affär och affär förresten, den var mer lik en jättelik inomhusidrottshall, kändes som flera fotbollsplaner stor. En fotbollsplan var fylld med kostymer, kavajer och finbyxor. Med min beslutsångest skulle det ha tagit flera veckor innan jag hade kommit till ett beslut så jag vände direkt på klacken. Frugan som inte har så svår beslutsångest såg ut som ett levande frågetecken, hon var tvärsäker på att det fanns flera fina kavajer där.

Min ovilja att besöka klädaffärer beror inte bara på beslutsångest, det är även hopplöst att hålla ordning på alla olika klädstorlekar. Storlekarna small, medium, large och ännu större har jag någorlunda koll på. Eftersom jag känner mig som en medelsvensson köper jag medium när den möjligheten finns och tämligen ofta passar den storleken. Tyvärr finns det ett otal olika storlekar att hålla reda på och någon logik finns inte. Ska jag köpa en skjorta ska jag ha storlek 38 med extra långa ärmar (jag liknar i vissa stycken en orangutang). Lyckas jag hitta ett par kalsonger i storlek 38 ska jag inte köpa dem om jag inte vill se ut som ett vandrande cirkustält. Min kalsongstorlek är 5.

Jag vet inte om skor räknas till kläder men då ska jag ha 45. Ska jag köpa en arbetsoverall ska det vara storlek 50. Mitt favoritplagg är jeans och då ska jag ha vidd 31 och längd 34. Låter som de är lika breda i midjan som de är långa men jag är mer långsmal än fyrkantig.

I nästa affär fanns det bara två olika kavajer, den ena såg ut som en clownkostym och den andra var snygg. Ett lätt val och en affär i min smak. Problemet var att expediten ville ha min kavajstorlek, jag hade ingen aning så jag slog till med 5 men hon kom fram till att 148 var bättre. Byxor glömde jag att köpa men det spelar mindre roll nu jag är rekommenderad att inte visa mig bland folk.