Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Anders "Pidder" Pedersén: Nu har även jag en nördklocka

Jag har sprungit i många år som motionär. De första trettio – trettiofem åren snörde jag och andra motionärer bara på oss löparskorna och sprang.

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

Sedan kom en tid när många la upp personliga träningsprogram och skaffade mätinstrument som registrerade allt möjligt. Jag ville bara springa som förr men skaffade i alla fall ett stoppur. Klockan de inbitna skaffade som mäter allt kallar jag nördklocka.
  Nu är löpningen om möjligt ännu mer invecklad men jag har envist haft kvar min gamla metod, på med skorna och springa. Det vill säga till för en tid sedan, nu har även jag en nördklocka.

Jag förstår långt ifrån alla finesser på nördklockan men har försökt lära mig lite grunder. Jag tror att jag kan få fram längden (alltså på den sträckan jag har sprungit), totaltid, antal negativa tankar, typ jag orkar inte en meter till, kaloriförbrukning, snittempo, puls, fotsvettsprocenten, höjd över havet (varför jag ska veta det har jag dock inte kommit på) och annat. Några av dessa funktioner har jag ännu inte hittat men jag anar att de finns.

Att en nördklocka inte skulle påverka mitt sätt att träna och springa efter 47 års nötande var jag säker på. Ack så fel jag hade! Jag blev direkt slukad av tekniken. Efter femton meter första gången kunde jag inte låta bli att titta på lite fakta och eftersom jag är hopplöst närsynt påverkade det mitt löpsteg på ett radikalt sätt. Jag missade den breda landsvägen och snubblade utför en brant slänt. Troligtvis finns höjdskillnaden och nedslagsplatsen registrerad någonstans. Väl uppe på landsvägen igen vågade jag inte titta på klockan förrän jag kom in på en skogsväg.

Efter en kort stund på skogsvägen kunde jag inte låta bli att försöka knappa fram vad jag höll för snittempo. Åter tappade jag koncentrationen på det jag skulle göra, nämligen springa på vägen. Denna gång lärde jag mig att i skogsdiken till vänster kan det finnas vatten.  Sedan lyckades jag utan missöden några gånger göra två saker samtidigt, alltså titta på klockan och springa på vägen. Efter 5 390 meter från utgångspunkten var det dags igen, jag tittade närsynt på klockan och kom i närkontakt med några unggranar till vänster om vägen. Den största lärdomen av min första löptur med nördklocka var att jag är vänstervriden, när jag slutar titta på vägen viker jag kraftigt av till vänster.

Nördklockan jagar mig till att varje gång jag springer så tar jag i allt vad jag kan för att förbättra mätresultaten från förra gången. Med andra ord borde jag ha skaffat den för länge sedan, då hade jag sprungit som en oljad blixt vid det här laget. Och det är klart att en löparnörd som jag ska ha en nördklocka, vissa nördar är bara trögare än andra.