<strong>Dagens kåsör: Malin Rockström</strong>
Dagens kåsör: Malin Rockström

”Nej, varken eller, men nog så farligt”

Min farmor är en fantastisk kvinna. Hon har lärt mig massor inom sömnad, släkthistoria, konst och livskunskap.

ANNONS
|

Hon har många intressen, men ett av dem har en central roll i den här anekdoten. Väder och väderleksrapporter.

Själv brukar jag nöja mig med att titta ut och se vilket väder det är, men farmor vill ha alla fakta. Det är viktigt att man respekterar varandras intressen och olikheter, men en gång höll farmors hobby på att bli hennes död. Klättrade hon upp på Kebnekaise för att montera en väderstation? Gick hon ut och jagade åskoväder och hamnade mitt i stormens öga? Nej, varken eller, men nog så farligt.

Det var sommar, och i vanlig ordning så hade delar av släkten samlats i sommarstugan för lite grillning. Vi ville ha all kvällssol vi kunde få och dukade därför på den lilla verandan utanför Lillstugan.

ANNONS

Framför den lilla pyttestugan finns en pytteveranda. Den är 5-6 meter lång, och inte mer än en och en halv meter djup. På sidorna av verandan är det 20 cm djupa urgrävningar där man anar gruset som bygget står på. En väldigt liten yta att klämma in tio ätande personer på.

Hur som helst så placerade farmor sig på ena kortsidan av bordet och grillfesten kunde börja. Självklart hade hon radion med sig till bordet. Det var innan smartphones och pushnotiser så hon ville väl vara säker på att inte missa någon nyhet och framför allt inte höjdpunkten – ja ni förstår ju själva.

Vi var ett stojigt sällskap, och vid varje nyhetssändning blev farmor mer och mer irriterad på att vi var så högljudda. Hon flyttade radion närmare och närmare ansiktet och stolen längre och längre bak. Och plopp, så var hon borta!

Hennes väderberoende hade drivit henne över kanten, bokstavligt talat. Farmor, stolen och radion hade ramlat av verandan och trillat ner i gruset. Det lade såklart sordin på stämningen. Vi kikade ner på henne där hon låg med radion i ansiktet, och efter att vi kontrollerat hennes livstecken så fiskade vi upp den lilla fisen. Makalöst nog så överlevde hon, men underligt nog så började något annat leva på henne. Hennes överläpp. Den växte utan hejd och vi var alla djupt fascinerade. En läpp med en sån vansinnig fyllighet att folk med fillers-intresse hade varit beredda att döda för resultatet.

ANNONS

Den gången gick det bra, men jag vågar inte tänka på vad väder kan driva min lilla farmor till i framtiden. Hobbies är något positivt, men som med allt så bör man lägga det på en rimlig nivå.

Tänk på det, ni som har intressen och sånt. Livsfarligt

ANNONS