Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Dagens kåsör: Roger Wiklund
Dagens kåsör: Roger Wiklund

Roger Wiklund: ”Någonstans vaknade mitt sunda förnuft till liv”

För att man skall kunna ta till sig den här lilla skriften krävs det att man vet vad ”The Switch” innebär. Så jag börjar med att försöka klargöra den bakgrundsinformationen.

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

Det finns olika beräkningar på när en man blir en gubbe. Vissa är gubbar redan i 20-årsåldern medan andra aldrig ens kommer upp i vuxen ålder rent mentalt. ”The Switch” är dock en rent fysisk måttstock.

Jag har klurat ett tag på hur jag skall uttrycka det men rent konkret så uppnår en man fysisk gubbstatus och har genomgått ”The Switch” dagen då själva kulpåsen hänger längre ner än pennan. Det är en dag alla män fruktar.

Nåväl, det jag vill skriva om handlar i alla fall om ett av mina många tillkortakommanden.

Jag har så enormt svårt att släppa saker, hur små de än är. Allt skall redas ut och det skall helst ske på studs. Ibland kan det bli lite löjligt då en liten skitsak helt plötsligt tar flera timmar i anspråk.

Det finns dock inget alternativ då det annars ligger där och gnager och förstör tillvaron.

Med den bakgrunden börjar då dagens lilla berättelse, och den utspelar sig vid sjukhuset i Varberg. En god vän hade varit med om en olycka och jag hade erbjudit mig att komma förbi med livets väsentligheter, det vill säga en telefonladdare och lite annat smått och gott.

På väg till min gode vän promenerade jag längs med sjukhuset och fick på håll syn på en staty en bit längre fram. Statyn föreställer en man som ser ut att vara ute på en rask promenad, och han är helt naken.

Av någon anledning dök tanken upp i huvudet……”undrar om han har genomgått The Switch?”.

Så på 7-8 meters håll började jag spana in statyns genitalier för att fastställa om det var en gubbstaty eller inte. Efterhand att jag kom närmare började jag att gå långsammare för det var ju fullständigt omöjligt att tydligt se statusen på de nedhängande detaljerna. När jag var jämsides med statyn såg jag mig först omkring lite snabbt, konstaterade att jag var ensam på platsen och stannade helt. Jag visste ju att om jag inte redde ut det här nu så skulle det sluta med att jag inte kunde sova och skulle vara tvungen att åka hit mitt natten för att mäta.

Just där och då kändes det i alla fall helt normalt att stå kraftigt framåtlutad och på ca 20 centimeters avstånd råstirra in i en statys ädlare kroppsdelar.

När jag hörde ljudet av småsten som raspade mellan en sko och stenbeläggningen på gångvägen rycktes jag ur min trans och såg hastigt upp. Några meter från mig kom två damer gående, och med deras miner som ledtråd drog jag slutsatsen att de inte tyckte att min beteende var riktigt så normalt som jag tyckt.

De ökade sin stegfrekvens och kastade några nervösa blickar över axeln mot mig efter att de passerat. Min första reaktion var att börja försöka förklara för dem om ”The Switch” och att det som hände inte alls var konstigt men någonstans vaknade mitt sunda förnuft till liv och jag lommade istället i skam vidare mot sjukhusets ingång.

Naturligtvis undrar ni om statyn hade blivit gubbe eller inte…det är bara att åka och kolla själva.