Nina Persson: När ska jag bli en människa som lever i nuet?

Jag lever kanske snarare i ”senet”

ANNONS
LocationHalland|

Hur många gånger har jag inte skrivit här i min spalt om att leva i nuet. Om att fånga varje ögonblick vi har här på jorden. Men hur bra är jag på det själv? Jag menar egentligen. Visst, jag är duktig på att njuta av stunden, och att ta vara på alla tillfällen till att maxa livet. Är det någon som vet hur man kan sätta guldkant på småtrist höstdag i november så är det jag! Men lever jag verkligen i nuet dessa gånger? Skitsnack, skulle jag vilja säga – åtminstone i de flesta fall. Jag är nog snarare en människa som lever i ”senet”.

ANNONS

Häromdagen var jag ledig och hade jag beställt en massage. En timmas välbehövlig återhämtning för kropp och själ. Tid att bara vara, och njuta av att stressen rinner av en där på britsen. Att få vara här och nu i tanken. Hur gick det tror ni…? Ok, under några enstaka tillfällen kunde jag koppla bort min egen hjärnas ihärdiga pockande på uppmärksamhet, och för en kort stund kunde jag nästan glömma tid och rum – men oftast låg jag och funderade på en massa andra saker. Jag njöt till fullo av massagen, men jag var definitivt inte i nuet.

I mitt huvud pågick någon slags livesändning av veckans att-göra-lista. Som att jag skulle glömma bort allt viktigt som står på lappen – eller att jag ens hade en lapp – och hjärnan bara var schysst och repeterade allt åt mig. Kontinuerligt. Till exempel äpplena från trädgården, som måste skalas för att de inte ska förgås. Helst igår. Så här kan det låta; ”Hm, undrar om jag kanske skulle göra en paj till eftermiddagsfikat… Och just det, jag måste planera för helgens weekendresa! På tal om det – får inte glömma att avboka det ena boendet heller. Åh, vad härligt att åka till Stockholm igen! Undrar vad man ska ta med sig att äta på vägen… Pizzabullar kanske? Och solglasögon, för det ska bli sol hörde jag”. Ja, ni fattar – inte mycket här och nu för min del.

ANNONS

Nu ska ni inte tro att jag njuter mindre av livet bara för att jag har en hyperaktiv hjärna. Jag älskar de små sakerna, som att sitta vid havet med ett glas vin i solnedgången, eller att ta en promenad i krispig höstluft. Att träna mig flåsig och svettig på gymmet, eller att äta en riktigt god middag. Jag verkligen älskar varje stund! Men mina tankar är ofta ett kapitel fram i tiden. Kanske är det för att jag är hungrig på livet och ivrig att veta vad som väntar om en timma. Eller om en vecka. ”Senet” är säkert en drivkraft hos mig, men är nog inte alltid en positiv sådan.

Nästa gång jag gå på massage ska jag anstränga mig för att vara i nuet snarare än ”senet”. Jag ska försöka koppla bort hjärnan en stund. Kanske tänka att jag ligger vid havet i Thailand och lyssnar till vågornas brus. Känna doften av citrongräs från restaurangen intill. Undrar när man kan resa tid igen förresten. Hoppsan, då var man visst igång igen…! Förlåt nuet, men jag gör så gott jag kan.

ANNONS