Av de fem mänskliga sinnena har jag en storfavorit. Det är inte hörseln – den blir inte bättre med åren. Och det är inte synen, den är katastrofal. Mitt absoluta favoritsinne är det som jag är allra vassast på: luktsinnet!
Om min snok hade varit en travhäst så hade den vunnit alla lopp, oavsett om banan var lerig och skorna satt på trekvarten. Så bra näsa har jag. Jag kan känna lukten av en brand innan den bryter ut. I princip. Nästan.
Det är både en gåva och en förbannelse att ha ett utomjordiskt bra luktsinne, det ska ni ha klart för er. Det är väldigt härligt när det är vår och allting luktar gott. Andra dagar köar jag på ICA bakom en redig karl som försökt dölja sin rediga svettodör under rediga mängder rakvatten av redig karaktär. Då får jag ingen luft. Rakvattnet vill in i min näsa och tränger undan allt syre. Eftersom näsan och munnen hänger ihop så får jag också mot min vilja smaka på karlslokens Aqua Vera eller vad fasen det nu är han valt att bada i. Det smakar dessutom värre än vad det luktar.
Det är inte bara män som luktar starkt. Kvinnor kan luktar så många saker samtidigt att allt det där som ska lukta gott var för sig tillsammans luktar nervgift, sopbil och kemikalier. Att hamna bredvid en tjej, som använt alla sina skönhetsprodukter, på tåget en varm sommardag får mig att klä av mig alla kläder för att linda dem som en gasmask runt ansiktet. Det luktar, det doftar inte längre när det inte är angenämt, shampo, balsam och inpackning. Värmeskyddsprodukt, serum och hårspray. Lotion, deo, parfym och foundation. Puder, nagellack, läppglans och kanske också lite sån där fräsch mist man kan spraya sina kläder med för en snabb liten uppfräschning. Det blir för bra, det kan verkligen bli så bra att det blir dåligt.
Hur gärna jag än skulle vilja så kan jag inte stänga av den här funktionen. Och jag vill egentligen inte göra det. Den har räddat mig massor av gånger. Senast när min sambo hällde upp ett glas vin till mig. Medan han hällde så sa jag ”Det är gammalt. Det luktar jäst, häll ut det!”
Han smakade och tyckte då rakt inte att det var något fel på vinet. Jag sov gott den natten, medan han satt på muggen.
För i tiden, den riktigt gamla tiden, grottiden, då värdesatte man skarpa sinnen. Det var de som höll oss vid liv. Då hade min näsa inte gjort annat än att rädda grottgänget från brand, hjälpt oss undvika att äta skämd kråka och känt doften av främmande kroppar på en kilometers avstånd när de kom för att anfalla.
Jag tror faktiskt att ni än idag har nytta av mig och snoken. Men ni måste sluta lukta så förbannat mycket! Hur ska jag kunna varna för att det luktar varmt och avvärja en elbrand om alla står och flaxar in Hugo Boss, sköljmedel och Body shops alla bodybutter-dofter i min näsa dagarna i ända? Ni borde vårda och hedra detta verktyg som givits oss och som råkar ha placerats som kronan på verket i mitten av mitt förtjusande ansikte. Om vi kan införa en doftfri dag per vecka så lovar jag att hitta mer mögel än vad ni kan drömma om!
