Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: okänd
Bild: okänd

Nina Persson: Minnen från förr varvas med förväntningar inför framtiden

Vårt lilla smultronställe vid havet möter en ny generation.

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

Jag bär in ännu en kasse med inredningsprylar i den lilla badhytten, och ler när jag ser mig omkring. Vad fint det börjar bli! Jag kan knappt hålla räkningen på hur många gånger vi har kört fram och tillbaka till stugan på Skrea strand det senaste halvåret. Konstigt, tycker kanske många – det är ju inte direkt högsäsong i stugområdet under vårvintern. Men vi har haft ett helt annat uppdrag än att vara på stranden, eller gotta oss inne i stugvärmen. Vi har istället ägnat åtskilliga timmar åt att bygga om och renovera vårt lilla smultronställe vid havet. Kört otaliga lass med gammalt byggmaterial till dumpen, ägnar timmar åt planlösning, och kalkylerat kring inköp av möbler på nätet.

Pärlan på 16 kvadratmeter, som jag fick ärva en del av genom min bror för 20 år sedan, har nu fått ett annat utseende. Den lilla stugan som han och hans bästa vän byggde med sina egna händer - precis innan han tragiskt gick bort vid 22 års ålder – har nu uppdaterats till dagens stil, och är mer anpassad för praktiskt familjeumgänge än som festlya för den tidens unga partykillar. Var tid har sitt, och trots att minnena av min bror på sätt och vis sitter i väggarna, så känns det inte så vemodigt att riva en del av dem. Han hade nämligen aldrig velat att den skulle få fortsätta se ut som år 2000 om han hade fått leva vidare. Nu var vi restaurerat hans verk tillsammans. Jag, min andra bror och vännen. Det känns fint.

Jag ställer varsamt in några glas i de nya köksskåpen. Borta är nu shotsglasen och de gamla kantstötta kaffekopparna. Tänk vad många minnen som säkert hann skapas på den korta tid de båda vännerna fick tillsammans i stugan. Nu är det dags att vända blad. Tiden är mogen för att ge stugan möjlighet till ännu fler mysiga upplevelser - och nu har vi ägare av stugan även en yngre generation som kommer att få njuta av de fina stunderna, bara ett stenkast från havet. Även om livet tar sig tvära kast ibland, och det ibland inte blir som man tänkt, så får man göra det bästa man kan av tiden man har. Jag tror att brorsan ler från sin himmel när han ser oss.

Jag plockade med mig några snäckor från stranden tidigare på dagen. Den långa sandstranden där jag har tillbringat min barndoms somrar med mormor. Snäckorna la jag i en träskål som min farfar svarvade åt mig på 70-talet. Och planen är att min bortgångne bror ska hedras med ett fint foto på väggen. Det nya möter det gamla, och minnena från förr varvas med förväntningar inför framtiden. Precis som det ska vara. Man glömmer aldrig, men man måste fortsätta leva. Här kommer snart barn sanda ner både soffa och golv, det kommer tjatas om glass från morgon till ikväll, och vi vuxna kommer njuta av en kall öl direkt från kylen. Den spartanska lyxen på några få kvadratmeter. Det kommer bli en fantastisk sommar, och vi är mer än redo.