Under året som gått har vi renoverat äldsta sonens rum. Ni läste rätt, renoveringen har pågått i ett år. Trots att jag svor på att rummet skulle vara färdigt till höstlovet. Men det började läcka in lite här och var i huset, bilen gick sönder, mitt gravidillamående gick aldrig över – det gamla vanliga ni vet. Nu är vi i alla fall nästan klara. Endast lite lister och pillipill återstår!
Vilken resa det har varit, vad mycket verktyg och tillbehör vi köpt, lånat och använt för första gången. Vilka härliga ord jag fått smaka på: dyckert, don och spont. Och vad jag har förfasats! Det finns en otrolig utvecklingspotential när det kommer till hantverkarbranschen och dess tillbehör. Det rör sig definitivt inte om handhavandefel eller okunskap från min sida. Icke! Hantverkargrejer är stenkorkade.
Att mäta rätt är A och O. Man förutsätter att snickare använder sig av ett otroligt bra och praktiskt instrument när dessa mätningar ska göras. Så är det inte, de använder en tumstock.
Den moderna tumstocken uppfanns av en svensk som hette Hilmer 1883. Samma konstruktion än idag. För så har vi alltid gjort och det brukar bli så bra så. Bara det att det jävla plockepinnet viks ihop på ”fel håll”. För att tumstocken ska kunna ligga platt mot underlaget behöver man vika ut mycket mer mätpinne än vad man egentligen behöver. Kanske funkar fint om du ska stå och mäta timmer hela dagarna, i annat fall värdelöst. Tumstocken blir i vägen för sig själv och du måste dessutom ha gott om plats. Jättedumt när man ska mäta i trånga utrymmen. Ett vanligt mjukt måttband löser uppgiften utan knussel på en sekund.
Ett annat ”hjälpmedel” som borde begravts med Hilmer är platta snickarpennor. Varför säljs de någon annan stans än i museishoppen på Verktygsmuseet? Den första stiftpennan uppfanns runt 1915, trots detta har det behövt bli 2000-tal innan hantverkare börjat överge den platta pennan som kräver att man täljer den vass. Och är det en vanlig stiftpenna för 19 kronor från bokhandeln snickarna köper istället? Nej nej, det är en manlig penna i neonfärg som kostar en hunka. Inte för att vara sån men en stiftpenna jag fick på en folkhögskolan för 15 år sedan funkade utmärkt att markera 300 meter virke med. Ni har blivit lurade gubbar.
Sista spaningen på temat är patronspruta och byggkem i patron. Här fattar jag att det krävs viss övning och finess, men kom igen. Det känns som att dekorera en tårta med en sprits stor som en bazooka. Vill ni att det ska bli fult? Varför gör ni såhär? Jag fattar att verktygen i första hand är tillverkade för yrkeshantverkare som till vardags bygger jättestora hus med jättemånga våningar, men ni fogar väl inte alltihop på samma gång?
Det behöver inte vara såhär, ni kan också gnälla, så här som jag alltid gör. Och om ni vill göra fint och noggrant så kan jag visa er hur man bygger om en medicinspruta så att den funkar för både spackel och fog. Det kanske blev mer produktutveckling än renovering under året som gick, men det kommer revolutionera byggbranschen på så många sätt att min son kommer förlåta mig.
