Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Dagens kåsör: Erika Sjöwall
Dagens kåsör: Erika Sjöwall

Erika Sjöwall: Med tomt huvud på parkeringen i Åkulla

Nu har snart ett år av karantäner, utomhusträffar och hemarbete passerat. Vi har ställt om istället för ställt in. Men på vilket sätt har vi ställt om? Och vilka konkreta ekonomiska konsekvenser har det blivit av denna omställning?

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

Här kommer ett försök till kategorisering av dessa konsekvenser:

1. Sådant som går åt

Tänk dig en pandemifri värld. Du kommer till jobbet och tar med dig en kopp kaffe till kontoret. Sen blir det förmiddagsfika, kaffe på maten och vid tretiden ytterligare en kopp. Sen november dricker jag allt kaffe hemma. Inte mer än tidigare, men det jag dricker är inte längre kontorets kaffe som någon annan betalar. Det här betalar jag själv.

Naturen är den självklara relativt smittfria mötesplatsen. Men innan du kommit dit måste du köpa termosar, varma vantar och skridskor till barnen.

Toapappret vi köpte på oss förra året tog slut fort. Anledningen är precis samma som med kaffet. Du bajsar inte oftare. Du gör det bara hemma och låter inte längre din arbetsgivare betala torken.

2. Sådant som inte används

Min bil står mest på sin parkeringsplats och laddar ur sitt batteri.

Vem använder paljettklänningar och högklackat? De kan fortfarande införskaffas (via nätet), men när ska de användas?

Bygdegårdar används inte heller till något, varken femtioårsfester, fotbollsfester eller bröllopsfester. Så har du ännu inte köpt en paljettklänning på nätet, kan du vänta lite till.

Viss verksamhet måste förstås ställas in och då är det inte alltid så lätt att ställa om. Friluftsliv har verkligen kommit i ropet och då talar jag inte bara om att folk riskerar kroniska underlivsbesvär genom att envisas med att doppa sig i isvakar. Här är ytterligare en konsekvenskategori.

3. När huvudet är tomt

Förut åkte vi till Ikea eller Ullared när vi inte visste vad vi skulle hitta på. Under pandemin har vi lika dålig fantasi, men också färre alternativ att välja mellan. Därför åker alla till Åkulla och letar parkeringsplats.

När vintern kommer till Halland vill vi åka skridskor på Sjöaremossen. Då uppstår två dilemman. Dels tar skridskorna slut i butikerna, dels blir det så mycket folk på Sjöaremossen att det finns risk för smittspridning.

När kroppen fått sitt, finns således bara sträcktittande av Netflix kvar. Och snart är det lika tomt som ditt huvud.

Ekonomiskt sett behöver vi inte vara oroliga. Vi förlorar på nåt, tjänar in på nåt annat. Men bristen på fantasi gällande utomhusaktiviteter? Där blir jag lite orolig. Det finns natur överallt, inte bara i Åkulla. Det finns frusna sjöar, men eftersom jag inte heller berättar om mina kantarellställen säger jag inte var. Din natur får du själv finna.

Så häll kaffet i din nya termos och ge dig ut för att leta. Och glöm inte toapappret! För det är nog tyvärr bara i Åkulla det finns riktiga toaletter.