Med en skön analog kvart på eftermiddagen

Sen ligger vi där, Klot och jag. Snön faller. Jag läser. Klot spinner. Det är otroligt skönt att vara analog.

ANNONS
LocationHalland||

Vi avslutade det gamla året med en begravning och började det nya året med ett nytt liv.

Årets näst-sista dag begravdes Darlings mamma, några dagar senare fick hans ena son sitt första barn.

Med allt detta livets allra största på samma gång, flyttade vi fram vår nyårsafton några dagar, och stod sen i mörkret och skapade oss ett alldeles eget tolvslag, (egentligen nån gång vid halv elva) och ett eget fyrverkeri, fyra tomtebloss på verandan.

Sen stod vi där ute med våra fyllda Prosecco-glas i den fuktiga januarikvällen och funderade på hur vi ville fylla, just det där stora viktiga, som finns där mellan liv och död.

ANNONS

”Bättre hälsa!” sa jag i en skål, medan tomteblossen kastade ut gnistor i mörkret.

”Bryta mönster,” tyckte Darling.

”Leva mer analogt,” sa jag och kände tolvslagets högtidliga vindar, även om vi just bara skapat vårt eget tolvslag sådär en vanlig kväll i januari.

Sen lade sig krutröken över vår trädgård och vi gick in och dansade en nyårsdans.

Det är väl just det där, att man skapar sitt eget liv, som ibland kan vara det svåra.

Ungefär som att man ibland måste bestämma sig att tolvslaget är halv elva, dagarna efter nyårsafton, bara för att det ska passa in i ens eget liv.

Alltför ofta, vänder man ju annars ut och in på sig själv för att passa in i allt det där som fyller ens liv. Med känslan att man själv knappt får plats.

56 procent av svenska folket, vill helst få tid över för att göra ingenting, enligt analysbyrån Kairos Future. Den största önskan nu, är alltså, ingenting.

Livet innehåller ju så mycket. Ta hand om sjuka föräldrar. Ta hand om sjuka barn, ha koll på fukt i källaren och allt det andra som hamnar mitt i det universum som ryms mellan liv och död.

Med tanke på allt som kan hända, kanske man borde fira nyårsafton, lite oftare. Kanske en gång i månaden. Om inte med ett fyrverkeri, så i alla fall med en liten stund, några ord, så man ser till att man håller kursen, påminner sig vad det var man ville. Påminner sig lite om vem man är och vill vara.

ANNONS

Några dagar in på det nya året, mitt mellan det märkliga med en begravning och nya söta bebisbilder som kommer i en strid ström i det digitala, så lyckas jag med ett av mina nyårslöften. Att vara analog.

Snön faller utanför fönsterna och jag lägger mig i sovrummet med vår lånekatt, Klot, på magen. Mobilen har jag demonstrativt låtit ligga på nedervåningen.

Sen ligger vi där, Klot och jag. Snön faller. Jag läser. Klot spinner.

Det är otroligt skönt att vara analog.

Jag läser i min bok: ”…runt den största kakelugnen, sov muminfamiljen sin vintersömn.”

De sov alltid från november till april står det.

Och jag ligger där med en katt på magen och snön utanför och känner att november till april, det är lite mycket av ingenting det.

Det räcker med en analog kvart på eftermiddagen för att få livet som man vill ha det.

Stärka upp sig själv och livet med en katt på magen, så är man redo för det där universumet som finns mellan liv och död. För visst vill man leva, för att göra mer än ingenting.

ANNONS