I skenet av det tredje ljuset försöker jag låta julefriden infinna sig i det perssonska hemmet. Jag känner att ett visst mått av stress gnager i mig – som alltid den här tiden på året – trots att jag egentligen är en människa som varken gillar vinter eller jul speciellt mycket. Men jag tror att alla de förväntningar som finns i samband med högtider, ställer till det för oss människor. Jag menar, hur många med mig har inte stått och bakat pepparkakor i timmar – trots att de ändå ofta bara ligger kvar och mjuknar efter helgerna – bara för att det ”hör till”. Och det är väl helt ok om det är just den aktivitet man vill lägga sin energi på. För egen del så funkar köpekakor i de få fall jag äter dem under julen.
Däremot valde jag att lägga otaliga timmar på att göra paketkalendrar till mina söner. För det var en av de saker som var viktiga för mig. I varje fall i år. Det är dock inget som mina barn förväntar sig längre (om de nu någonsin har gjort det egentligen), utan nöjer sig med på sin höjd en chokladkalender. Det hade jag lätt kunnat göra i år också, och på köpet fått tid över till en massa annat. Men istället har jag sprungit runt som en galning och letat efter lagom vettiga saker som passar till stora pojkar. Och sedan suttit och slagit in alla dessa paket och märkt upp dem med datum. Inget smidigt jobb, men i år kändes det fint och viktigt.
Något jag också har lagt tid och energi på är att baka lussekatter tillsammans med yngste sonen. En tradition jag väljer att ha kvar i mitt liv. Snart kommer dessa stunder vara ett minne blott, då även han har intressen som sträcker sig bortom att baka med mamma. Och jag väljer att prioritera stunder med vänner, och göra goda middagar, fina dukningar och festliga juldrinkar. Det, framför att rulla egna köttbullar, eller att slå knut på sig själv och storstäda vartenda skrymsle och vrå.
Så ja, jag gör vad jag kan för att lägga ribban lagom högt inför julen. Ändå är det så lätt att dras med. Jag tror dock ändå att dagens generationer har blivit bättre på detta, än vad våra förfäder var. Tänk vad många grisar som styckades innan jul. Hur det stånkades korv och bakades sju sorter kakor. Minst. Egenhändigt gjorda julgransdekorationer, och lackade paket. Pjuh! Men vem vet – kanske upplevde de, trots detta, ändå inte den stress och de krav som många av oss gör just nu?
Det tredje ljuset brinner, och påminner mig om att julen är nära. Men jag tar ett djupt andetag. Det är ok om granen inte kommer upp idag som planerat. Kanske blir det imorgon, kanske en annan dag. Ingen blir glad av en stressad mamma och fru i jul. I synnerhet inte jag själv. Ta en extra lussekatt till kaffet, unna dig en massage, och lägg din energi på det och dem som betyder mest för dig i jul. Det ska jag göra.
