Dagens kåsör: Nina Persson
Dagens kåsör: Nina Persson

Korta möten kan vara de som lever kvar längst

Något jag fascineras av i livet, och som ofta ger uppslag till mina kåserier, är möten med andra människor.

ANNONS
|

Och då tänker jag inte främst på dem man träffar dagligen – nej, kanske inte ens de man träffar varje månad - utan på personer som passerar förbi lite flyktigt i livet, men som ändå sätter avtryck i mitt hjärta genom sin existens. Och det kanske är precis därför dessa möten blir så speciella, eftersom de är just korta och kanske aldrig kommer igen.

Jag minns fortfarande undersköterskan jag mötte på vårdcentralen för ett par år sedan, samma dag som hennes bror hade gått bort. Kanske var jag en av de första hon berättade om detta för den morgonen. Vi gav varandra några få minuter av våra liv, men kom varandra ändå nära på den korta stunden. Jag fick ta del av hennes allra mest privata och sårbara sida, trots att (eller kanske på grund av) att vi förmodligen inte kommer ses någon mer gång.

ANNONS

Häromdagen var jag och klippte mig, och frisörer är sannolikt med om liknande situationer vid nästintill varje kundmöte. Jag har ibland undrat om det ingår en kurs i hur man kallpratar i deras utbildning. Tänk vad många livsöden de får höra om varje dag. Visst, det finns personer som helst av allt vill sitta helt tysta där i stolen, men många tycker nog att det är ganska trevligt att få en pratstund med sin frisör. Ta en kopp kaffe och diskutera allt från ytligheter till ytterligheter. Kanske är det därför många väljer att återkomma till samma frisör år efter år – det blir lite som att hälsa på en vän.

Jag har haft min nuvarande frisör i drygt ett år, men jag kan inte säga att jag är hens mest frekventa kund. Med långt hår, som bara behöver toppas, kan det gå många månader mellan besöken. Men ändå, när man väl sitter där i stolen så minns hen precis vad vi pratade om senast vi sågs. Vi pratar om dagsaktuella ämnen som covid-19 och permitteringar, och såklart litegrann om väder och vind. Men vi kryper också djupare in på livet, och hen har berättat för mig om sin pågående cancersjukdom. Om operationer och medicinering, och om tankarna på vad som ska hända härnäst. Om hen pratar om detta med alla sina kunder vet jag inte, men kanske är det lite enklare att prata med mig som känner till sjukdomens alla sidor. Känns fint att få ta del.

ANNONS

Efter en knapp halvtimma i frisörstolen, och med nyklippt och välfönat hår, begav jag mig hemåt igen. Kanske dröjer det till jul innan vi ses igen, förmodligen ännu längre. Vad har hunnit hända i våra liv till dess? Kommer min frisör att repa sig fint efter sitt kommande ingrepp? Har den stora världen hunnit bli mer normal? Undrar vad vi kommer dela med oss av nästa gång vi ses. Ingen av oss vet riktigt, och det är väl det som är en del av tjusningen med livet. Den dagens korta möte kommer i varje fall leva kvar länge hos mig.

ANNONS