Har du någon gång funderat över varför du valde den bana du gjorde i arbetslivet? Svaret är sannolikt ja i många fall. Flertalet av oss människor har säkert haft en någorlunda väl utarbetad plan för det yrke man väljer – speciellt om det genererar flera års utbildning. Andra halkar in i någon bransch på ett bananskal, och undrar kanske hur sjutton det kom sig att man hamnade just där. Oavsett vad beslutet – eller i vissa fall slumpen – har föregåtts av, så blir det ibland klockren träff på första försöket. I andra fall blev arbetet kanske inte det man hade tänkt sig, och man får helt enkelt fundera ett varv till. För egen del har mina snart 30 år i arbetslivet inneburit en blandning av båda varianterna.
Som många av er läsare säkert har förstått genom i tidigare kåserier i vår, så har jag bytt jobb ganska nyligen. Jag kastade mig ut, efter många trogna år på en arbetsplats, och bytte bransch helt och hållet. Även om arbetsuppgifterna till stor del är desamma, så är det på en helt ny arena jag tillbringar mina dagar numera. Från ett jobb inom handel och tillhörande verksamheter, till byggbranschens spännande värld. Vissa blev säkert förvånade över mitt tvära kast, men jag börjar alltmer fundera på om det fanns en större mening i det hela. En anledning som jag först inte tänkt på alls.
Häromdagen tillbringade jag en hel dag med att fördjupa mig i en specifik avdelning, nämligen svets och smide. Verksamheten skulle granskas från alla håll och kanter, och se om den höll måttet utifrån givna regler. Vilken den såklart gjorde. Vi gick där i de stora lokalerna och jag lyssnade till hur personerna engagerat och kunnigt pratade om deras olika uppdrag. Jag såg alla maskiner, och kände doften av stål i mina näsborrar. En på något sätt välbekant och familjär doft. Då slog det mig plötsligt: det var ju exakt sådana här arbetsuppgifter pappa hade när han levde! Och det stannar inte där - min lillebror hann vara framgångsrik snickare några år innan hann tragiskt gick bort i en trafikolycka vid 22 års ålder. Hur kunde jag missa denna koppling? Jag jobbar ju i en bransch där halva min familj har verkat en gång i tiden.
Kanske är det slumpen som gjorde att jag hamnade just här. Eller finns det rent av en mening med allt? Tiderna förändras, och utvecklingen går framåt. När min pappa började inom hustillverkning för ett halvt sekel sedan, så fanns troligtvis inte ens mina arbetsuppgifter i byggbranschen. Men nu är jag här. Vem vet, kanhända sitter pappa och brorsan där upp i himlen och tittar ner på mig, när jag ödmjukt tar mig an den arena där de en gång verkade. Kanske är de stolta över mig som vågade kasta mig ut. In i byggbranschen - med en stark vilja att göra allt lite, lite bättre varje dag. Kanske finns det en mening med att jag hamnade just här.
