Under lång tid var vi välsignade med ett barn som åt precis allting. Allt som lades på hans tallrik åts med stor entusiasm. Men allt gött har ett slut. Nu är det ensidig kost som gäller för treåriga Assar. Såvida det inte inte rör sig om oätliga saker, då är aptiten enorm.
Assar föredrar kall mat, rå mat. Favoriträtten är just nu kalla makaroner och kall korv. Dagen efter måltiden korv och makaroner serverats är det inga bekymmer att erbjuda denna delikata maträtt, men den dagen makaronerna är nykokta blir det ett fasligt liv.
”Hallå!? Är de här makaronerna varma!? Jag vill ha kalla!!!”, skriker den lille illbattingen. Och så skriker han tills makaronerna svalnat, och då är han för trött för att orka äta. Jag vägrar koka pasta dagen innan för att det ska finnas färdigt till den lilla gullegossen. Någon måtta får det vara. Vi strävar efter att få barnen att äta det som serveras. Det spelar ingen roll om ”det inte är min smak”, man smakar och man äter det som bjuds. Annars blir man utan.
Ännu har ingen svultit, trots att det ofta är skrik och tandagnissel vid middagsbordet. Vissa dagar viker vi oss och plockar fram knäckebröd och morötter och gud vet allt, för man blir HELT TOKIG om man inte får sitta ner och äta en enda måltid utan kaos. Det är så många strider som ska utkämpas vid matbordet och det går inte att ta alla samtidigt.
Först ska alla sitta vid bordet, sen ska man få alla att sitta på rumpan – inte på knä, inte på huk. Därefter vill jag att alla äter med lämpliga bestick. Hamburgare är handmat, ris är inte handmat. Man ska äta upp det man tagit till sig, tacka och duka av när man är färdig och får lov att gå från bordet. Jag tycker det är jätteviktigt med bordsskick och matro, men det har också visat sig vara bland det svåraste att lära mina barn.
Åter till Assars matvanor. Han må vara knusslig med middagsmaten, men det är mycket annat som slinker ner. Han är så förståndig på så många plan, men stoppa saker i munnen vet jag inte om han nånsin kommer sluta med. Jag tror att han är sån.
”Vad har du i munnen Assar!?”, är en fråga vi ställer otaliga gånger per dag. En annan variant är att storebror vrålar:
”Assar har något i munnen!”
Det kan vara ett reklamblad, pinnen från en äppelskrutt eller ett suddgummi som han gnagt på. Häromveckan satt vi och pusslade och jag upptäckte att en bit saknades. När jag tittade upp tuggade Assar precis i sig det sista av den utsökta lilla pappbiten.
Ligger det en godisbit på marken utanför affären är den uppäten innan man hinner blinka. Andras matrester och slattar är också en favorit.
”Är detta Bertils mjölk? Jag dricker den!”
Det är såklart bra att den lilla skvätten inte går till spillo, men jag ser ett spännande mönster.
Igår grävde vi i trädgården. Assars uppgift var att plocka upp sten och att lägga jord på maskar som kom fram. Innan han somnade på kvällen sa han:
”Imorgon vill jag pussa en mask.”
Jaha, tänkte jag. Så fort masken närmar sig munnen så kommer ät-reflexen aktiveras. Hoppas han inte får smak för dem.