Tuppluren är skön för både kropp och knopp men för mig och en del andra är den inte problemfri, den känns lite förbjuden, tabubelagd. Detta hindrar mig dock inte från att njuta av en tupplur när andan faller på och tillfälle ges.
Med åren har jag utarbetat en del tricks för att göra tuppluren mer legal, eller rättare, mer tillåtande. Svepskäl kallar en i min närhet det.
När mina frön var små och jag kände att kroppen var i akut behov av vila när vi var själva hemma tog jag fram min bekymmersamma röst. Sa att pappa hade bråttom med ett viktigt kåseri och att jag skulle lägga mig på sängen för att fundera på några finurliga formuleringar.
Detta ansträngande arbete krävde att de var tysta och lugna. Denna geniala plan höll länge men en gång när jag tog en kåsörstupplur ringde en bekant och frågade efter mig. Min son, som svarade, sa pappa arbetar men jag kan väcka honom. Jo, jo den bekante bor i byn så än idag får jag gliringar från olika håll om hur tufft det är att kåsera.
Fröna är utflugna sedan många år tillbaka så nu handlar det om att övertyga frugan om hon är hemma när min längtan efter ryggläge känns överväldigande. Även hon nåddes av ryktet om kåsörstuppluren så det trickset är kört och mitt nuvarande huvudsakliga arbete är i snickarverkstan. Jag tror inte det är hållbart om jag skyller på att jag behöver lägga mig på sängen och klura på hur runt jag ska göra ett fågelholkshål. Frugan är smart så jag satsar mer på att dramatisera.
Ett vinnande koncept jag har använt ett tag är att dramatisera kring sjukdomar. Att då skylla på överansträngt huvud med huvudvärk och famla mig iväg till soffan eller sängen är i mitt fall inte trovärdigt. Mer övertygande är det när jag håller mig för bröstet och kvider över bröstsmärtor, sakta segnar ner på golvet och säger att benen inte bär och yrseln gör mig vimmelkantig.
Första gången jag lurade henne med det tricket erbjöd hon sig, utan att lyfta blicken från tidningen hon läste, att ringa efter ambulans. Jag sa med matt röst att i det längsta vill jag spara på skattemedlen och se om det kanske går över om jag lägger mig en stund. Med matta stön kröp jag till soffan för den välförtjänta tuppluren.
Nu är det nog dags att byta sjukdom eller helt byta strategi. Jag är troligtvis avslöjad. Igår när jag körde min hjärteknipande dramatisering sa frugan bara kort och gott, jag väcker dig när middagen är klar. Hon verkade vara mer intresserad av potatisskalandet än min akuta sjukdom.
Enklast vore att jag struntar i mina tupplurar. Eller också slutar jag skämmas för tuppluren och ser den som en naturlig billig livsnjutning.
