Nina Persson: Jag vill inte stå där i höst och vara förvånad över vad som hände

Träden slog visst över i grönt under den senaste veckan.

ANNONS
LocationHalland||

Märkte jag det ens? Eller var jag för upptagen med att tänka på det som kommer längre fram? Jo, självklart har jag sett att knopparna har brustit ut. Lite mer för varje dag. Men jag som tar dagliga lunchpromenader nära naturen, borde ha varit ännu mer uppmärksam på vårens inträde. Jag som trodde jag var duktig på att observera detaljer. Plötsligt blev världen grön, och jag blev lika förvånad som varje år.

Häromdagen stod jag och mannen hemma i köket efter middagen – som vanligt med tusen saker på våra att-göra-listor. Solen sken från en klarblå himmel, trots att klockan hade passerat 18. Så istället för att vika tvätt och klippa gräset, tog vi cyklarna till havet. Där satt vi på strandverandan och njöt av en öl, medan vi såg solen gå ner i Kattegatt. Vindarna var kalla, men ändå – vi satt utomhus i kvällssolen. Det som jag har längtat efter sedan höstens intrång.

ANNONS

”Tänk, om ett par månader kan vi sitta här med bara ben, och vi slipper ha vantar på oss när vi cyklar. Tänk, till sommaren…” Ja, så där satt vi och filosoferade, medan vi sippade på våra öl. Vi njöt verkligen av stunden – tro inget annat - men kanske ändå inte helt och fullt. Då hade vi ju inte behövt längta efter tiden längre fram. Men jag är kanske lite för ofta i ”senet” för mitt eget bästa. I varje fall när framtiden innefattar sådant som jag älskar ännu mer än nuläget. I detta fall sommaren med allt vad den innebär. Jag bannade mig själv för den insikten, när jag cyklade hem den kvällen.

När vi några dagar senare skulle öppna upp vår lilla badstuga för säsongen, fick jag en ny chans. Även denna dag bjöd på temperaturer runt tiostrecket, och de friska havsvindarna gjorde kylan ännu mer påtaglig. Långt ifrån det vi hade önskat. Men den här gången hade jag ett annat mindset. Jag ville vara mer i nuet, och inte missa en sekund av allt det vackra som händer i naturen just nu. Så istället för att drömma om långa dagar på stranden, och middagar på altanen, försökte jag vara här och nu.

ANNONS

Jag gick utmed havet och lät vindarna slita i mitt hår. Det blev inte bikini i en solstol, men jag log inombords ändå. För nu – just nu – börjar tiden på året som jag älskar så innerligt. Jag såg nyponbuskarna som hade fått små gröna krusningar på bladen. För en sekund ville jag hellre tänka på doften av rosorna en varm dag i slutet av juli, men jag lyckades på något sätt behålla fokus på nuet. Inte på det som väntar om några månader.

Från och med nu ska jag vara här och nu med körsbärsblom och syren, och omfamna årets första cykeltur med bara ben. Även om jag kanske kommer ha höneskinn. Jag kommer att fortsätta prioritera bort vardagssysslor om försommaren uppmanar mig att komma ut. För jag vill inte stå där i höst och vara lika förvånad som jag är nu.

ANNONS