Pernilla Skoglund: Jag har den lyckligaste resan i uterummet

Hade det varit upp till Darling att bestämma, så hade allt varit så enkelt. ”Det är ju bara att slänga ner en tandborste och åka iväg!”

ANNONS
|

Själv köper jag två gigantiska kartor. En över hela Europa i liten skala. Och en över norra Italien där man kan se varenda rastplats från italienska alperna till kusten.

Kartorna köpte jag ett år i förväg så jag redan då kunde räkna ut exakt var det var bästa tiden för första stoppet.

Sen gjorde jag en effektiv beräkning med hjälp av Google som visar att det tar exakt 9 timmar och fem minuter till Kassel där vi ska sova första natten.

Resrutten skriver jag ut i Stor stil, så att om jag inte skulle hitta mina läsglasögon, ska jag ändå lätt och smidigt kunna leverera en exakt vägbeskrivning till Darling, som till sin otur får köra nästan hela vägen genom Tyskland eftersom jag har en total skräck för tyska motorvägar.

ANNONS

Ibland tänker jag att det är ett under att vi nån endaste gång kommer iväg på en resa.

Eftersom den ena vill göra allt enkelt, och den andra, vill förbereda allting så grundligt, så ingenting nästan blir av.

Ibland tänker jag att det nästan är ett under att vi är tillsammans.

Sen ligger jag där i uterummets lite lätt kvalmiga Medelhavsvärme mellan halvmogna tomater med kartorna utbredda som filtar över mig och planerar och har det lika roligt som om jag redan var i Italien.

”Minsann, minsann! Det är bara 2 timmar och 40 minuter från Milano till Venedig.

Jag nästan gnuggar händerna av förtjusning och ritar in ännu en pil på min reserutt.

Ibland funderar jag på om jag är som den där författaren av reseguider, som avslöjades ha skrivit hela reseguiden hemifrån sin lägenhet.

I och för sig verkar det mest ha handlat om bekvämlighet för honom. Och det faktum att han fick för dåligt betalt för jobbet, så han tyckte det smidigaste var att bara ringa det berörda konsulatet för att få nödvändig information, sen broderade han ut resebeskrivningarna med hjälp av livlig fantasi.

För jag tycker ju jag ligger så bekvämt där i Medelhavsvärmen i uterummet och läser om fresker i Florens och makalösa trädgårdar vid sluttningarna mot Comosjön.

Jag bara blundar och känner citronträden dofta och ser blänket i Comosjöns vatten som färgats mörkt av skogssluttningarna.

ANNONS

Min fantasi är så livlig så jag börjar se värmeslaget framför mig som väntar i Milanos 40-gradiga värme också.

Precis då kommer Darling och säger att bilen har gått sönder.

Jag vaknar till i värmen i uterummet och blinkar förvirrat.

Sen börjar jag rita in varenda bilverkstad jag ser på Norra Italien-kartan i resrutten och tänker: ”Vilken tur att bilen gick sönder innan vi kom iväg!”

Och sen passerar vi första semesterveckan hemma i regnet medan bilen är på verkstan och jag prasslar lyckligt vidare med mina kartor och får ännu mer tid att tänka på orimligt otänkbara saker, som att göra en 10-i-topplista över de mest tänkbart användbara fraserna på italienska, samt färgkombinera min semestergarderob.

”Buon Viaggio!” ”Lycklig resa”, lägger jag till på listan och ler nöjt.

ANNONS