Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Nina Persson: Jag är en tant, en tvååring, och allt däremellan

Vilken sommar det har varit!

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

Det är höst i luften – känner ni det? Jag erkänner det motvilligt – sommarälskare som jag är. Samtidigt tror jag absolut att det finns mer sol och värme att krama ur, innan kylan och mörkret lägger sig över vårt land. Men oavsett vilket – vilken sommar det har varit! Min semester tog slut häromdagen, och jag tänkte att jag skulle blicka tillbaka och se om den blev så som jag hade planerat. Som ni kanske minns skrev jag i början av sommaren, om att jag skulle leva som en tvååring under semestern. Stanna upp och låta var sak ta sin tid – och se världen lite mer ur ett litet barns ögon. Frågan är om jag lyckades med det.

Om jag ska vara helt ärlig så började jag nog snarare min semester som en mycket gammal människa. Faktum är att man nästan skulle kunna tro att jag skulle lämna in vilken dag som helst. Jag röjde ur varenda garderob och skåp här hemma, som om jag döstädade. Varvat med att dricka kaffe och ta ”tantvilor” på soffan i uterummet. Kanske kan låta hur trist som helst, men vet ni – jag tror att det var precis den inledning jag behövde på min ledighet. Några mulna dagar med chans att varva ner på hemmaplan, och skapa lite struktur och ordning efter en ganska intensiv vår.

Men efter den första veckan var det som om allt vände, och att jag istället levde som om det inte fanns någon morgondag. Eller ja, inte helt utan kontroll såklart – eller som om jag vore odödlig– jag är ju ändå 47 år… Och om sanningen ska fram så har jag nog redan förbrukat ett par av mina liv i sommar (om jag hade varit katt vill säga) – alternativt har jag en väldigt snäll skyddsängel. Jag har nämligen varit med om två incidenter – ej orsakade av mig själv – som jag klarade mig oskadd ifrån med nöd och näppe. Men det är en annan historia. Livet känns dock mer levande efteråt.

Ofta studsade vi bara kort mellan hemmet och olika resmål, och packade om. Vi jagade sol och värme, och fann den oftast där vi hamnade. Åkte utmed kusten otaliga gånger under våra sista semesterveckor. Jag ville liksom inte missa en endaste stund av allt det härliga. Men Nina, kanske många av er tänker, det där var väl inte direkt vad du hade planerat i sommar? Du skulle ju stanna upp och njuta av stunden. Men vet ni – oj, vad jag har njutit!

Även om jag ofta har varit på väg någonstans, så har jag ändå varit i stunden. Kopplat bort nyheterna från omvärlden så mycket jag har kunnat, och istället lagt fokus på hur den varma sanden känns under mina fötter, eller hur huden känns när den möter havet. Jag har njutit av glass, precis lika fokuserat som min lilla brorsdotter – precis som jag hade lovat mig själv. Om jag ska vara helt ärlig så är jag kanske både en tant, en tvååring, och allt däremellan. Och den kombinationen har jag mått väldigt bra av i sommar. Jag tror faktiskt jag fortsätter med det konceptet även i höst.