Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Dagens kåsör: Cecilia Werner
Dagens kåsör: Cecilia Werner

Cecilia Werner: ”Jag är en jättegammal kvinna. Vem är du?”

Jag gillar att spela Quizkampen. Ja, det är ett mobilspel, men det är också allmänbildande. Framför allt känner man sig väldigt allmänbildad när man svarar rätt och det gillar jag. Jättemycket.

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

Jag är bäst på kategorierna Böcker och ord samt Historiens vingslag och completely totally worthless på Sport och Teknikens under. (I ärlighetens namn är jag ganska kass även på Geografi. I vilket landskap ligger Årjäng? Vem vet det??? Förutom Årjängsborna??)

I alla fall.

När man spelar Quizkampen har man ett namn och en avatar, det vill säga en skojsig bild på ett ansikte som man kan designa lite hur man vill efter ett antal valmöjligheter. Man kan vara kvinna med gult hår och lustig hatt, eller gubbe med älghorn. Ja, ni fattar.

I början av min Quiz-karriär döpte jag mig själv till Cecilia Werner, av den enkla anledningen att jag heter Cecilia Werner. Min avatar var just en blond kvinna med lustig huvudbonad.

Big mistake. Jättestort misstag.

Det dröjde inte länge förrän första frågan kom via chatt-funktionen: ”Hej, Niclas här. Vad gör du i kväll?”

Jag hade ju glömt männen. Det vill säga männen som inte tycker Tinder mm räcker som datingsajter, utan som av någon outgrundlig anledning tycker att sällskapsspel är det perfekta raggningsstället.

Plötsligt mindes jag hur det var när jag för tio år sedan började spela Wordfeud (typ Alfapet på nätet). Hur jag efter en kort tid slutade att spela med motspelare online. För även om de flesta, både kvinnor och män, var okej (det vill säga höll tyst och spelade) så kom de hela tiden, manskommentarerna: Hej? Vad gör du? Hur gammal är du?

Jag undrar vad de tror att de ska få för svar? ”Jag är 25 år och ligger här naken och spelar Alfapet och väntar på att någon random snubbe ska höra av sig på mobilen”?

”Det kanske är ensamma män(niskor), som bara söker kontakt och vill ha en vän”, kanske någon nu tänker. Bah, säger jag. När jag var ny och naiv så svarade jag. Hela min uppfostran skrek när jag bara negligerade frågorna, så gör man ju inte? Det brukade gå an en kommentar eller två. Sen kom det: ”Det är så skönt att ha någon annan att prata med. Tycker inte jag får det i min relation. Har du någon bild på dig?”

Numera är mina motspelare i Wordfeud endast kända personer eller kvinnor.

I Quizkampen började jag först med att rutinmässigt svara med: ”Jag är en gammal kvinna på Västkusten. Vem är du?”

Det mördade diskussionen ganska snabbt.

Men man orkar ju inte. Så nu heter jag ett helt könsneutralt namn, och min avatar föreställer en kille med rastafrisyr. Inte en chatt-kommentar så långt ögat kan nå!

Och konstigt nog har nästan alla jag spelar med avatarer med manliga frisyrer och neutrala namn. Man kan ju undra varför?