Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Annika Karlbom
Bild: Annika Karlbom

Malin Rockström: Idag kåsör – imorgon direktör

Rösta på mig.

Detta är en personligt skriven text och ingen nyhetsartikel.

I veckan var jag på landsbygdsdebatt i Tofta bygdegård. Representation är viktigt, därför var vi en hel drös sibbarpare på plats. Jag hade laddat för att ställa min viktiga fråga till varbergspolitikerna, men precis när det blev rätt tillfälle så knöt sig allt. Jag fick hjärtklappning och fullständig blackout. Som tur var fanns det andra som kunde ställa frågor med bravur medan skam och ångest sköljde över mig.

Det är väl lustigt att jag, som är mest lämpad av alla att bli Sveriges nästa statsminister, tycker det är så jobbigt att prata inför folksamlingar? Eller lustigt, det är ju ganska opraktiskt om man ska vara ärlig. Men jag tror att ni alla är beredda på att ha lite överseende med det till en början. Jag kommer nog in i det när jag suttit ett par mandatperioder.

Det är fel på det mesta här i världen. På politiken, miljön och ekonomin – alltihop. Det är bråttom. Vi bygger murar och gräver diken som både vi själva och miljön druttar ner i. Inom flera av våra absolut viktigaste samhällsfunktioner har personalen fallit från knästående till magläge. Våra gamla slutar sina dagar ensamma med kylen full av matlådor med ett innehåll vilken mellanchef som helst hade rynkat näsan åt på konferensbuffén. Våra barn är siffror, och om siffrorna inte blir som man önskat så räknar man bort dem. Vår miljö – jag behöver inte ens säga något om den. Den här planeten är inte längre en boplats för människor, djur och växter. Den är en fabrik som arbetar dygnet runt med att ha ihjäl oss allihop.

Konstant tillväxt har blivit viktigare än att vi mår bra och tar hand om varandra och platsen vi bor på. Nej, uppväxt före tillväxt säger jag. Vi ska vända på det här nu. Våra barn förtjänar en trygg uppväxt där de kan vara säkra på att maten de ska äta växer upp på åkrarna omkring dem.

Min politik är lite speciell. Jag tillhör inte något parti och jag tror egentligen inte heller på partipolitik. Jag tror på att samarbeta och jag tror att vi har alldeles för lite tid på oss för att dutta med småfrågor. Vi måste slå våra kloka huvuden ihop omgående för att allt inte ska gå åt helvetet. När det krisar måste man hjälpas åt, tänka i nya banor och inte slösa tid på att peka finger och ge varandra skulden för olika saker. Släpp det. Gör om, gör rätt.

Idag kåsör – imorgon direktör. När du röstar på mig så blir jag chef. Vi börjar med att jag berättar hur vi ska göra och därefter säger jag vem som ska göra vad. Det spelar egentligen ingen roll om man enligt den gamla politiken varit moderat, vänsterpartist eller vad som helst däremellan, den som är bäst och fattar galoppen får ministerposten. Alla måste hjälpa till och alla måste vara snälla. Till syvende och sist tror jag att vi alla strävar efter exakt samma mål. Vi är bara människor.

Jag är inte här för att diskutera. Jag har kommit för att bestämma. Via länk, för jag blir nervös om ni är för många. En röst på mig är en röst på en fullständigt känslostyrd politik. Känslor är inte dåligt, en magkänsla har räddat många liv, kom ihåg det.